Säga vara göra
- 2 min
På senaste tiden är det flera högprofilerade personer som har fått ganska tuff kritik för att de inte vill kalla sig feminister. Jag tänker på viktiga opinionsbildare (minst sagt) som Fredrik Reinfeldt, Jens Spendrup, Carl Bildt och Isabella Löwengrip. Deras motveringar skiljer sig åt, men de är alla överens att på en rak fråga om de är feminister är svaret NEJ.
Jag som inte har några som helst problem att kalla mig feminist tycker naturligtvis att det är tråkigt att inte alla håller med mig. För mig är ju feminism en självklar del av arbetet för mänsklig frihet och mänskliga rättigheter. Jag vill ha ett samhälle där alla har samma möjligheter och för mig är feminismen ett bland många verktyg som kan användas för att nå dit.
Men därifrån till att kräva att andra ska säga Jag är feminist tycker jag att det är ett långt steg. Den första anledningen är att jag själv inte heller är så förtjust i personliga epitet på det sättet. Det finns många sätt att jobba för viktiga frågor utan att sätta det som sin identitet. Precis som det omvänt går att bete sig rasistiskt utan att vara rasist, eller homofobt utan att vara homofob. Och precis som det ligger en gradskillnad i att rösta på moderaterna och att vara moderat. Reaktionen behöver inte handla om sakfrågan, utan kan lika gärna handla om stämplandet.
Nu menar jag inte att vare sig Bildt, Spendrup eller Löwengrip är några jämställdhetskämpar, och det för mig in på det andra problemet jag ser. Jag vill inte att ordet feminist ska urvattnas. Det får inte bli ett lätt kort att dra till för att slingra sig undan jobbiga frågor. När det gäller opinionsbildare, framför allt politiker, är det deras handlingar vi borde bry oss om, inte semantiken. Reinfeldts regering har, oavsett vad de väljer att kalla det, under sin tid vid makten drivit en på många sätt ofeministisk politik. Att statsministern skulle säga att han är feminist skulle inte ändra den saken över huvud taget.
Både när det gäller positivt och negativt måste vi skilja på person och beteende. Slutmålet kan inte vara att fler ska kalla sig feminister. Slutmålet är att få fler att vara feminister och framför allt göra feministiska handlingar. Det är det vi måsta jobba på. Det är inte lätt och det är inte alltid kul. Men jag tror att det är det enda som funkar.