Relativt sämst
- 2 min
- Kommentera
Jag älskar välskrivna texter. Det är inte en särskilt kontroversiell åsikt. De flesta kanske inte sparar ner artiklar i en speciell mapp på datorn, river ut spalter ur tidningar, plåtar annonser och viker hundöron i böcker de läser, men många kan nog ändå relatera till glädjen i att läsa en riktigt snärtig formulering.
Tyvärr kommer den glädjen inte ensam. Om man uppskattar när något är bra blir man också ledsen när något är dåligt. Om man är en person som måste stänga av en film när en särskilt välskriven manusrad levereras, för att titta på den igen och igen, då blir man inte bara ledsen. Man blir helt vansinnig.
Sveriges sämsta publikation när det kommer till textmässig kvalitet är utan tvekan tidningen Elle. Elle är säkert inte sämst i absoluta termer. Men relativt formambitionerna och den allmänna svansföringen är det katastrofalt dåligt.
Låt mig ta några exempel från septembernumret, alla modetidningars viktigaste leverans under året.
”YSL:s visningslokal utanför Hôtel Salomon i centrala Paris är som att besöka Fort Knox. Vakterna duggar tätt och mitt backstagepass granskas med knivskärpa innan jag släpps in.”
”Det ligger en något hetsig stämning över rummen och de flesta modellerna sitter ”bortzonade” på en annan planet med hjälp av ipods, blackberrys och iphones.”
”Solen lyser över Tuilerierna i centrala Paris och på ett backstageområde är temperaturen lika het som under en tropisk sommardag.”
Det här är alltså svenska originaltexter. När Elleskribenterna ger sig ut på översättningsuppdrag blir det ofta ungefär så här:
– Du vet, det är en sådan här grej som får en att känna sig som…
Hon sänker tonläget ett register och letar efter rätt ord.
-… som en komplett idiot. Jag tror att någon faktiskt känner igen mig, och så vill hon bara veta var jag har köpt mina skor. Och man bara: ”Okej, visst!” Blä!
(ur en intervju med Emma Stone, som i andra tidningar brukar framstå som ungefär så rolig och intelligent som hon är i sina filmer)
Det som gör mig så himla sur är att det här är den enda mode/kvinnotidningen Sverige har som skulle kunna vara bra. De är inte Cosmopolitan eller Veckans NU. Men nu kan jag inte bläddra igenom ett enda nummer utan att känna att kvinnor, eller i alla fall modeintresserade kvinnor, är så korkade att de tror att vakter kan dugga tätt.