Patriarikatet och porrgömman
- 2 min
- 7 kommentarer
Det har ju diskuterats en del om pojkars och flickors sexualitet på senaste tiden. Tror att det började med att Alex Schulman skrev en krönika om porrgömmorna han hade som barn. Krönikan avslutades med att han var tacksam för att han, i och med att han har en dotter och en till på väg, kommer att slippa konfronteras med det gällande sina egna barn. Detta svarade bland annat Lady Dahmer på och menade att flickor visst kollar på porr och är lika nyfikna på sex som pojkar är. Det togs i sin tur upp i Alex och Sigges podcast (för övrigt en av mina favoriter just nu) där de konstaterade att när de som små visade sina porrtidningar för tjejerna sprang de ju iväg och skrek. Så hur hänger det ihop?
Jag tycker inte att det är särskilt konstigt alls. Alla har ju rätt här. Jag tror inte ett ögonblick på att tonårstjejer porrsurfar lika mycket som tonårskillar. Jag tror att Alex har helt rätt i att han som pappa till två döttrar löper betydligt mindre risk att snubbla över en garderob full med porrtidningar än om han hade haft söner. Men det beror, som exempelvis Lady Dahmer skriver, inte på att de inte har samma lust eller är lika nyfikna. Barn i tolvårsåldern är nog precis lika sexintresserade oavsett kön. Men exakt då, pang bom, kommer samhället in och säger att flickor ska hantera sin nyfikenhet på ett visst sätt, och pojkarna på ett annat. Flickorna ska vara äcklade av porr, ska säga att de inte onanerar, ska vara så asexualla det bara är möjligt utan att för den sakens skull sluta vara sexiga. Pojkarna ska å andra sidan dra det så långt det bara går åt andra hållet.
Jag tror att det är precis den diskrepansen folk upplever i den här diskussionen. Men att påstå att flickor och pojkar behandlar sin sexualitet på samma sätt är att förenkla problemet. Jag tycker nog att det här är ett av de sorgligaste aspekterna av ojämställdhet, eftersom den drabbar så unga människor och går åt båda sidor nästan lika hårt. Jag blir riktigt sur när jag tänker på hur lång tid det tog för folk att bli avslappnade i sexsammanhang. Hur många år av förvirring och pinsamhet det krävdes för att man skulle komma fram till hur det funkar, hur man själv funkar, och att det inte är så himla svårt egentligen.
Jag tycker att det är jättebra att den här diskussionen kommer upp bland föräldrar, för som med så många andra frågor är det på deras bord det landar till slut. Föräldrarna måste försöka rätta till samhällets skeva bild av manlig och kvinnlig sexualitet. För det är just den som behöver fixas. Inte pojkarna. Inte flickorna. Inte biologin. Bara samma gamla trista strukturer som får oss att se en massa problem som egentligen inte finns.