Om skyldigheten att säga att pojkar ska leka krig

Igår skrev Po Tidholm en himla bra text i DN om Lego, angående annonsen från 80-talet och utvecklingen sedan dess. Studio Ett försökte få Lego att svara på frågor om vad det i hela friden är som pågår, utan resultat. Men Po är ju helt klart något på spåren när han skriver att det gick dåligt för Lego, rent ekonomiskt alltså, och sen la de om strategin till den nuvarande och då började det gå bättre. Legos sexistiska leksaker säljer.

Det här är ju prekärt, framför allt ur ett reklamperspektiv. Ska man vara helt krass är Lego juridiskt skyldiga att göra leksaker utifrån en sunkig människosyn, om det leder till att Legos aktieägare får bättre avkastning på sin investering. Så ser lagen ut. Aktiebolag är skyldiga att sätta aktieägarnas vinst i första rummet.

Man kan ju alltid argumentera att man kan ställa vinstkravet mot fortlevnadsprincipen. Ursäkta att det blir så mycket juridiskt dravel här, men jag har en poäng jag lovar. Den principen säger att man måste utgå ifrån att aktiebolaget ska fortsätta finnas för evigt. Vi vet ju att det inte kommer att vara så, de flesta företag kommer ju förr eller senare att läggas ner, men vi ska bete oss som om verksamheten skulle fortsätta och fortsätta. Det gör att man som bolag bör agera långsiktigt, och om man jobbar på Lego skulle man då kunna hävda att om vi gör mindre könsstereotypa leksaker kan vi bidra till att förändra samhället och göra det mer jämställt vilket på sikt kommer att öka vår vinst eftersom vi då kan sälja alla sorters leksaker till alla barn.

Men det blir lätt komplicerat. Hur många är villiga att avstå en säker, kortsiktig vinst till förmån för en långsiktig och betydligt osäkrare? Inte Lego, i alla fall. Och inte många andra heller. Problemet är ju att det som gagnar aktieägare ibland är direkt negativt för samhället i stort. Det kan man se på den senaste finanskrisen, till exempel. Eller växthuseffekten. Eller att flickor som uppfostras i en snäv könsroll kommer att tjäna mindre pengar som vuxna och därför inte kunna bidra med lika mycket skatt.

Här i USA har man börjat försöka lösa den här intressekonflikten genom en ny bolagsform, Benefit Corporations, eller B Corps. Ett företag som registreras som B Corp måste inte bara ta hänsyn till sina aktieägare (shareholders) utan till alla som påverkas av företagets verksamhet (stakeholders). Det kan vara de anställda, närsamhället eller isbjörnarna på Arktis. Eller, om Lego vore ett B Corp: de barn som leker med leksakerna. De har alltså juridisk rätt att göra världen bättre. Det är en ganska stor grej, faktiskt. Som de skriver pa hemsidan handlar det om en helt ny definition av vad som är framgångsrikt företagande.

Jag tycker att B Corps är ett jättebra första steg mot en modern företagsjuridik. Det skulle ju också göra världen lite enklare för alla oss som gärna vill hjälpa företag att bygga starka varumärken, utan att känna att vi för den sakens skull pajar hela planeten för våra barn.