Om likheten mellan reklam och sophämtning

Ett av de intressantaste seminarierna jag såg i Austin hette Participatory Democracy: do people really want it? I rummet satt ett hundratal personer, de flesta från olika offentliga amerikanska organisationer typ som Bostons Stad, och pratade om bekymren med att ta till vara på allmänhetens idéer. Vilka frågor passar för det, vilka kanaler ska man använda, hur får man ut informationen, hur bearbetar man förslagen som kommer in? Det lät helt ärligt ganska mycket som ett PPM för valfri reklamkampanj producerad efter 2006.

Sen var det någon som reste sig upp och sa: Folk vill inte delta. De vill ha resultat.

Det blev ganska så tyst och jobbigt i rummet, för det är naturligtvis helt rätt. Ingen vill delta i någonting för deltagandets skull. Man har ett mål, exempelvis att rusta upp det lokala bibiloteket eller styra upp sophämtningen i kommunen, och olika sätt att uppnå det. Men helst vill man inte delta. Helst vill man att det ska lösa sig ändå. Först när saker och ting inte funkar vill man interagera, och då vill man att det ska vara så smärtfritt som möjligt. Då gällde ändå det här lokalpolitik, som ar betydligt viktigare för de flesta än vad ett visst varumärke är.

Det var lite samma sak på ett Google-seminarium jag var på. Där satt fyra personer från Google och berättade om processen bakom deras radikalt nya design som lanserades 2011. Man ska ha klart för sig att Google ÄGER sxsw. Alla vill hänga med dem/vara dem. Men här började folk gå efter en kvart. För ingen bryr sig om Googles syn på sin egen design (som ärligt talat, för alla utanför företaget, inte är så himla radikal. Man minns ju inte ens hur det såg ut innan). Man bryr sig om vad den kan göra för en själv.

Stora organisationer är på många sätt som små barn. De har inte lärt sig att universum inte snurrar runt dem. Därför blir de jättearga och besvikna när de tycker att de har uträttat något fantastiskt, bara för att upptäcka att ingen utom föräldrarna/de anställda bryr sig. Och problemet förstärks bara av reklambyrans klassiska briefmall: vad är varumärkesproblemet vi ska lösa?

Den dagen man skiter i varumärkesproblemet och istället börjar fundera på vilket mänskligt problem man ska lösa och sedan koppla varumärket till, då är vi på väg någonstans. Tills dess får vi nog vänja oss vid att svaret på frågan Vill människor delta? är ett rungande NEJ.