Om dom inte fattar det vill jag inte jobba där.
- 3 min
Hoppas att ni har en fantastisk Valborgshelg med eldning, klämdagar, demonstrationer och annat bra. Med tanke på det sistnämnda tänkte jag köra ett litet utdrag ur boken igen. Det handlar om det helt orimliga att oroa sig för att ens politiska engagemang ska vara ett problem på jobbet.
—
I början av mitt yrkesliv var jag oerhört noga med att vara professionell. I det ingick exempelvis att inte svära, att inte gå ifrån kontoret även om jag inte hade något att göra, och att försöka klä mig för att se äldre ut än jag var. Inget av det hade ju någonting alls med min yrkesmässiga prestation att göra, men jag var helt förhäxad av tanken på att vara en seriös person med ett riktigt jobb.
Den planen fick ett abrupt slut när jag och Sandra sökte jobb i New York. En dag fick vi ett kortfattat mail från vår agent. En av byråerna som hade varit intresserade av att träffa oss efter att ha sett vår mapp hade valt att ställa in mötet med bara någon timmes varsel. De hade hittat min blogg, som förvisso var på svenska, men fått hjälp att översätta den och tyckte att den typen av åsikter jag framförde inte alls passade för deras byrå.
Jag var förtvivlad och kände mig som världens största idiot. På den tiden var min blogg pytteliten och låg på en helt okänd sajt. Jag skrev på sin höjd några poster i veckan. Skulle nu den hobbyn stjälpa alla mina storslagna planer, och dessutom dra med sig Sandra ner i skiten?
Då sa Sandra något som jag i efterhand har insett inte bara var mitt livs bästa karriärråd, utan kanske råd i livet över huvud taget. Hon ryckte på axlarna och sa: Din blogg är skitbra. Om dom inte fattar det vill jag inte jobba där.
För så är det ju. Att hitta en arbetsplats eller ett sammanhang som känns bra i längden handlar inte bara om att de ska vilja att du jobbar där: du ska ju vilja gå dit också. Så länge du gör saker som du tror på och tycker är viktiga är det idiotiskt att välja ett ställe som inte går ihop med det. Gillar du att ha ett liv utanför jobbet ska du skita i arbetsplatser som kräver närvaro åttio timmar i veckan. Är du skeptisk till tillväxt och överkonsumtion kanske inte ett retailföretag är bästa platsen för dig. Och om du gillar att diskutera, är det nog fel med en arbetsplats med så lågt i tak att de inte ens vill träffa ett team för att en av medlemmarna bloggar om politik ibland.
Efter den incidenten hände följande: vi fick anställning på en annan byrå som tyckte att mitt bloggande var en tillgång. Och jag gav upp alla försök på att försöka vara ”professionell” när jag jobbar. Jag försöker helt enkelt vara min allra bästa version av mig själv, för det är det enda som går i längden. Det innebär att de som jobbar med mig får en person som alldeles för ofta säger men folk är ju helt jävla dumma i huvudet, som är arbetsmässigt oduglig efter klockan halv fem på eftermiddagen och känner sig som en idiot i kostym. Men det innebär också att de får de goda sidorna som oändligt med energi i jobbiga diskussioner, hyfsat bra musiksmak och ett strålande morgonhumör. Det viktiga är att hitta sammanhang där de goda sidorna uppskattas, och de dåliga inte är hela världen.
—
Meningen Med Hela Skiten finns att förbeställa (signerad!) hos Bokus.