Om att låta pojkar vara pojkar
- 1 min
- 7 kommentarer
När man läser den här artikeln i DN, där en doktorsavhandling konstaterar att en av anledningarna till att killar halkar efter i skolan är att det anses ”omanligt” att plugga, kan man reagera på två sätt.
1. Man säger något av följande:
– Låt pojkar vara pojkar! Vi är faktiskt födda olika.
– De vill ju inte plugga! Det är väl inte skolans problem?
– Alltså man väljer ju att ta åt sig av vad klasskompisarna säger. De får väl säga ifrån, helt enkelt.
– Eller min favorit: Vill ni att alla ska bli lika? Om pojkarna blir bra i skolan kommer ju inte flickorna att bli intresserade av dem!
2. Man funderar på om man kanske kan komma till rätta med problemet genom fler manliga lärare och andra förebilder från förskolan och uppåt, eller genom att anpassa pedagogiken, eller genom att prata om den här normen och vad den kommer ifrån, eller genom mentorprogram.
Det borde stå klart för de flesta att könsroller begränsar oss, oavsett om vi är män eller kvinnor. Självklart är inte tonårskillar dummare än tjejer i samma ålder. Självklart är de inte mindre intresserade av sin framtid. Ändå blåser många av dem sin första och bästa chans genom att sumpa gymnasiet av oro för vad kompisarna ska tycka. Ska vi försöka göra något åt det? Eller ska vi helt enkelt anta att det är såhär de vill ha det och gå vidare till sporten?