Nu fattar jag
- 3 min
Som jag har nämnt har jag tillbringat de senaste veckorna med att undervisa en massa på Handels. Det känns helt knäppt att jag har gått och blivit högskolelärare. På en väldigt bra skola, dessutom. Bara sådär. Eller kanske inte bara sådär, det ligger ju rätt många års jobb bakom, men ändå. Extra kul är det att vara lärare på en skola där fakulteten fortfarande till stor del består av äldre kavajklädda män med åsikten att BNP-tillväxt löser de allra flesta problem när man själv… inte är sån. Och att det faktiskt verkar uppskattas av studenterna att få lite blandade perspektiv.
Något jag dock har kommit att fundera rätt mycket på är själva lärarrollen. Och det slår mig att det är jättekonstigt egentligen att jag inte har tänkt på det tidigare, eftersom jag anser mig normalbegåvad och har varit i kontakt med olika lärare i 17-18 år av mitt liv. Jag hade till exempel inte tänkt på:
– Att det kräver apmycket förberedelser. Att hålla en tvåtimmarsföreläsning innebär minst en dag av prepp, oftast mer. Det ska läsas litteratur och göras slides och repeteras. Och sen ska den levereras, självsäkert och underhållande, inför mellan 20 och 500 människor som i många fall absolut inte vill vara där, men måste för att få sina poäng. Och sen går man hem bara för att göra precis samma sak nästa dag.
– Att klockan är lika mycket för lärare. Ingen jävel vill ställa sig och undervisa klockan 08.00 eller 17.00. Det är inte läraren som har bestämt den tiden, utan någon schema-ansvarig. Läraren är precis lika trött och sur och okoncentrerad som studenterna. Enda skillnaden är att när man som student kan släntra in och sätta sig klockan 07.59 eller zona ut en stund när man inte pallar måste läraren vara där hundra år innan och förbereda allt, och stanna efter och städa rummet. Och klockan är fortfarande samma.
– Att läraren gör lika många läxor som studenterna tillsammans. Varje gång jag vred mig i plågor över en lååång inlämningsuppgift trodde jag att läraren hade gett mig den för att jävlas med mig. Det slog min aldrig att det ingick i hens jobb att komma på uppgiften, formulera den, och sen LÄSA och rätta alltihop. Inte bara för mig, utan för ALLA. Noggrant och rättvist.
– Att lärare också har dåliga dagar. I torsdags vaknade jag klockan 06.00 efter att ha drömt mardrömmar hela natten, fick äckligt kaffe, det strulade till sig på hemmafronten och dessutom var håret fult. Och ändå. Ändå skulle man ställa sig där och vara klok och intresserad och framför allt inspirerande när klockan slog 08.15. Jag vet inte hur det gick, men jag kunde inte låta bli att tänka på alla lärare där ute som har RIKTIGT dåliga dagar. Som ligger i skilsmässa, som har ett sjukt barn, som har haft inbrott i huset eller oroar sig för ekonomin. Hur sjutton orkar de?
Med detta vill jag alltså säga förlåt. Förlåt alla lärare jag har haft. Förlåt att jag inte fattade. Förlåt att jag spelade spel på iPhonen, inte lyssnade ordentligt, inte räckte upp handen när ni undrade om någon hade en åsikt. Nu fattar jag. Ledsen att det skulle sitta så förfärligt långt inne.