Nej, det handlar inte om dig.
- 2 min
- 4 kommentarer
Ni får ursäkta om den här bloggen ibland blir något av en skugga som förföljer Lady Dahmer, men hon är ju så jäkla bra. Varenda gång jag läser henne sätter det igång tusen tankar om mig själv och andra och världen i stort. Precis som man vill att en bra blogg ska vara. Så om ni inte redan följer henne, gör det!
Tillbaka till ämnet. Häromdagen skrev nämnda Lady Dahmer om en klassisk reaktion när man påpekar skeva skönhetsideal: Tänk på dem som är naturligt smala! Det är jättejobbigt för dem att folk hela tiden beskriver dem som ett problem!
Samma reaktion dyker ofta upp när man talar om man och kvinnor och könsstrukturer. Men jag då, jag som är man och inte våldsam alls, jag känner mig jätteanklagad nu!
Ja, tänk på alla de stackars människor som faller elegant in i normen och därför får höra ibland att den grupp de tillhör kan skapa problem för andra. Som resten av tiden kan glida igenom livet på en relativ räkmacka och aldrig ens behöva ta ställning till de problem som drabbar dem som är tjocka, blattar, homosexuella, sitter i rullstol, har Downs syndrom eller på något annat sätt inte passar in i det som samhället säger är normalt.
Det kanske är konstigt, men jag tycker inte att det är oss det är synd om. Vi som är långa, smala, vita, blonda, välutbildade, välbetalda, hälsosamma. Som inte har missbrukande föräldrar eller en brytning eller saknar en arm. Vi har så jävla mycket gratis. Att du inte personligen diskriminerar någon eller jävlas med andra spelar ingen roll, för det här handlar inte om dig. Det handlar om system som ger människor helt olika förutsättningar att lyckas med det de vill göra, på grund av förutsättningar de inte kan påverka. Du, som är närmare idealet, kan däremot påverka. Du har makt, redskap och kanaler.
Att någon påpekar det ibland och du därmed känner dig utpekad är ett ganska litet problem i sammanhanget. För att citera Lady Dahmer en sista gång: Bu fucking hu liksom.