Nåt mer än att lajka en FB-sida
- 2 min
Det har pratats en del på senaste tiden om ungas politiska engagemang, eller bristen på detsamma. Jag var med och pratade om det hos Cissi Wallin i Radio 1 innan jul, och det tas titt som tätt upp i andra sammanhang också. Logiken är lite så här: folk nuförtiden använder sociala medier som ett sätt att låtsas att de bryr sig, utan att egentligen göra något. Att sätta en ”Vi gillar olika”-badge på sin profilbild eller att lajka Sverigedemokraterna i Riksdagen – Nej Tack kommer inte att stoppa rasismen. Det lindrar bara vårt dåliga samvete.
Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att jag inte håller med. Inte alls. För det var inte så att folk förr var så himla engagerade. Att vara medlem i Socialdemokraterna var väl ungefär för de allra flesta som att gilla en FB-sida eller retweeta en länk. Nåt man gör för att man håller med på det stora hela, nåt man gör för att alla andra gör det. Därifrån till att ockupera ett torg eller sitta i riksdagen eller hungerstrejka är steget ganska långt, och det tror jag att det alltid har varit.
Den stora skillnaden nu är dock att våra små engagemang på internet bär våra namn. Partier lämnar inte ut sina medlemsregister, men det gör sociala medier. Att tycka något på internet, även om man bara manifesterar det med en knapptryckning, betyder på det sättet mer. Jag kan lätt se vilka som tycker, hur många de är, var de bor, och vad annat de tycker. Samtidigt har vi mycket större nätverk att sprida våra åsikter i. Min knapptryckning når inte bara mina närmsta vänner och arbetskamrater, utan hundratals människor. De kanske håller med, eller kanske inte, men att jag har tryckt på den där knappen gör att de i alla fall måste tänka en kort tanke på frågan.
Det bästa sättet för mörka politiska krafter att få fäste är att allmänheten håller tyst. Så fungerar en demokrati. Att några få är jäkligt högljudda kommer alltid att vara mindre viktigt än att många, om än ganska försiktigt, tycker något annat. Därför tycker jag så här: Demonstrera. Blogga. Ställ upp i riksdagsval. Starta namninsamlingar. Men om du inte orkar eller hinner det: berätta vad du tycker. Inget är så smittsamt som en sund åsikt.