Nästa steg

Ni vet sådär när jag skriver grejer jag tycker om politik? Som att vi borde göra om lagarna kring företag så att de får göra gott och inte bara skapa vinst, eller att man borde bokföra ett företags miljömässiga kostnader, eller att det vore bra om vi jobbade mindre? När jag skriver sånt får jag ofta kommentarer om att jag är naiv. Att kapitalismen är det enda ekonomiska system som har visat sig fungera, och att jag är dum som vill ifrågasätta det. Vill jag att vi ska bli som Nordkorea eller?

Nej, det vill jag inte. Men jag vill påstå att kapitalismen, precis som andra system, måste diskuteras. Den måste utvecklas, annars dör den. Det här skrev Klas Eklund, ni vet han som är typ den viktigaste ekonomen av alla, bra om i DN häromdagen. Här kan man läsa det. Han säger något som egentligen är självklart, men som ofta glöms bort när man pratar ekonomi och politik och system: kapitalismen har inte alltid sett ut som den gör idag. Vi har haft en massa olika system under kapitalismen, som alla har slutat funka vid olika tidpunkter. Och då har vi tagit det vi har lärt oss sen sist och utvecklat systemet så att det passar den nya världen bättre.

Nu är vi alltså där igen, och vi behöver utveckla det som Klas kallar Kapitalism 4.0. Utan att gå in på detaljer ger han några exempel på områden där vår nuvarande kapitalism har slutat funka, som vi måste rätta till. Det är inget jättespännande eller oväntat som står på listan. Men ändå. Den sammanfattar bra vad som behöver göras, och varför det måste göras.

Sen kan jag bli lite trött på enkelspårigheten som lätt uppstår i den här diskussionen. Alla som jobbar med någon typ av problemlösning vet att det alltid finns flera sätt att göra grejer på. Snackar vi om något så komplext som hela världens ekonomiska system, finns det garanterat miljontals sätt att göra det på. Vi har inte valet mellan Nordkorea och extrem Amerikansk finanskapitalism. Vi har hela skalan däremellan och säkert tusentals andra sätt och variabler som vi inte ens har tänkt på än. Det gör det svårt, men också spännande.

Jag tror inte att vi kommer att lösa skiten för att sedan kunna gå hem. Men jag tror att vi måste försöka. Varje dag, hela tiden. Tills vi dör och någon annan tar över.