När bloggaren själv får välja
- 3 min
- 1 kommentar
Jag är i princip dålig på det här med sociala medier. Jag följer bara en femtedel så många som jag borde på Twitter (som jag i princip aldrig uppdaterar). Jag har mindre än 500 Facebookvänner. Och jag läser inte i närheten av så många bloggar som jag borde. I min rss-läsare ligger ett 40-tal och skvalpar, man jag kan inte påstå att jag läser dem alla. Helt själviskt föredrar jag att vräka ur mig vad jag själv tycker och tänker. Trots det finns det några människor som gör att mitt hjärta slår ett extra slag varje gång jag ser att just deras bloggar har uppdaterats. Jag har redan nämnt Dan Landin/Åkestam.Holst och Adliterate. Här är några till.
Ulrika Karlberg/Blod, svett och svartpeppar
Ulrika lagar fantastisk mat, råkar jag veta eftersom jag har haft förmånen att bli bjuden på den några gånger. Det är bra när man driver en matblogg. Det är också bra att recepten varvas med små utläggningar om att plugga på Berghs, fira högtider med familjen, och hur man går ut för att gå en promenad men istället hamnar i köttdisken på ICA.
Lotta Lundgren/Om jag var din hemmafru
Numer är ju Lotta en nationalkändis och det känns lite trist att tipsa om något som SVT, Filter, Elle och varenda annan erkänd publikation i Sverige redan hyllar, men ändå. Lotta är en av mina stora idoler och de inledande kåserierna till varje recept är alltid formulerade på ett sätt som får mig att känna att jag nog borde överlämna det här med skrivande till någon som faktiskt kan det. Som Lotta, till exempel.
Sandra Beijer/Niotillfem
Om du inte är en av de 140 000 personer som redan följer den här bloggen tycker jag att du ska börja nu. Sandra har en fenomenal förmåga att ta fram det finaste ur varje lunch, promenad och tidningsbutik. Det är väldigt lärorikt för oss som har en förmåga att se allt i svart. Eller åtminstone gråtoner.
Alex Schulman/Alla får plus!
Jag har precis läst ut Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Så fort man kom förbi de första kapitlens STORA MANLIGA KRIS tyckte jag att den var jättebra. Bloggen är i samma anda. Alex bloggar jättemycket och inte alltid jätteintressant, men tillräckligt ofta är det roligt. Riktigt roligt. Och inte minst känns det ärligt. Det gillar jag.
Jonas-ad
Jonas-ad är bloggen som slog igenom med buller och bång tack vare några inlägg om en typisk tantboutique och dess skyltdocka Rosalie. Det är bland det roligaste jag läste under 2010. De flesta bloggar av det här slaget uppdateras rätt sällan, och så är det med Jonas-ad också. Men när det väl händer vet jag att jag kommer att skratta tills jag gråter. Det är ju en bra grej.
Clara Lidström/Underbara Clara
Jag skrev om Underbara Clara för bara någon vecka sen. Hon hör till de riktiga bloggveteranerna, och på något sätt lyckas hon med att aldrig vara ointressant. Även om jag egentligen inte bryr mig alls om loppisfynd och hemmapyssel kan jag inte sluta läsa. Fascinerande.
Madame Börje
Att det fortfarande inte råder konsensus kring vem Madame Börje är tycker jag är skäl nog att följa den. Det är internt, ojämnt och helt sinnessjukt. Ju elakare madamen blir desto roligare är det.
Postsecret
Postsecret är egentligen ett konstprojekt, men det följes bäst i bloggform. Det går helt enkelt ut på att människor anonymt skriver ner sina hemligheter på ett vykort och skickar till organisationen som sedan postar en laddning på bloggen varje söndag. Sedan jag började följa det kan jag inte låta bli att fundera på vilka hemligheter som gömmer sig hos folk jag ser på bussen. Det blir roligare att åka kommunalt då.
Så är det, mitt bloggläsande. Litet men så bra att man får en tår i ögat.