När blev helylle provokativt?
- 1 min
- Kommentera
Det här tycker jag var himla bra sagt. Från bloggen Ruutha:
”Kan någon snälla berätta för mig hur det kommer sig att jag oftare hör folk prata om Underbaraclaras helylle framtoning i sin blogg än om Jimmie Åkessons senaste politiska utspel? Jag kan seriöst inte förstå det? Jag kan inte förstå hur ”helylle” blev provokativt och hur ”politiskt korrekt” blev ett skällsord? Jag kan heller inte förstå att det överhuvudtaget finns de som vågar engagera sig politiskt eller ens engagera sig alls i någonting, vad det än handlar om. För det är ganska svårt att göra rätt om du döms ut så fort du ens tänker tanken på att försöka. Om fetsmällarna kommer från både höger och vänster, uppifrån och nedifrån så fort du sticker ut hakan i någon riktning, vilken den än må vara.”
Visst är det mänskligt att störa sig på folk lite till höger och vänster. Det är okej att garva åt folk och saker. Men om man bara stör sig och garvar och är rädd för allvaret, för att faktiskt tycka eller stå för något, blir livet så himla tomt. Vi lever i en värld med rasism, politisk extremism, knarkkrig, djurplågeri, trafficking, barnmisshandel och terrorism. Man behöver inte tycka något om allt. Man kan inte fixa allt. Men att man skulle kunna gå genom livet utan att bli rejält upprörd över de här sakerna lite då och då, tycker jag helt enkelt verkar osannolikt.
Så. Ta en djupt andetag. Läs en tidningsartikel. Bli helhjärtat förbannad på något. Ta ett litet steg för att göra något åt det. Bästa känslan i världen.