Några saker du kanske inte visste om mig
- 3 min
- Kommentera
För det mesta tänker jag att jag känner var och en av er bloggläsare personligen. Ni är min familj, de av mina vänner som tycker att reklam är kul eller känner sig skyldiga att läsa ändå, gamla klasskompisar från Handels och före detta kollegor. Men så skickar Emmeli veckans statistik och jag inser att det inte riktigt kan stämma. Jag är nämligen kanske världens minst sociala människa och det är helt orimligt att jag skulle känna 8 785 personer.
Har kommer därför lite bakgrundsinformation. Vet ej om den är användbar, men kanske.
– Jag är fast övertygad om att det är mellantingen som knäcker en. Ska det va så ska det va, liksom. Mat och kläder ska vara superflotta eller tokbilliga. En kväll ska tillbringas i horisontalläge framför West Wing eller med 17 vodka soda och 20 kompisar. Jag jobbar massor eller inte alls. Böcker ska vara 120 eller 700 sidor. Det däremellan är inge kul alls.
– Jag är fundamentalt ointresserad av mode. Den enda modebloggen jag läser är The Man Repeller. Den är å andra sidan skitrolig.
– Jag är fundamentalt intresserad av att maila med folk jag inte känner.
– Jag svär jävligt mycket. Ingen bra vana, men helt omöjlig att göra sig av med.
– Jag är jättelång. 1,80 i strumplästen, vilket betyder 1,90 för det mesta eftersom jag gillar skor med höga och tjocka klackar. Det här får jag påpekat för mig flera gånger om dagen, så jag kan säga det en gång för alla: JAG VET.
– Jag är aktiv medlem i Miljöpartiet. Det jag skriver här på bloggen är naturligtvis mina personliga åsikter. Men kan vara bra att veta ändå, i källkritikens namn.
– Jag pratar inte i telefon om det inte är 1000 procent nödvändigt. Svarar aldrig om någon ringer om inte tid har avtalats innan och lyssnar aldrig av telefonsvararen. Får panik av sånt. Svarar däremot alltid på mail och sms.
– Jag gillar att åka skidor. Gjorde dock misstaget att jobba som skidlärare en säsong. Lätt de 4 värsta månaderna av förfrysningar, ryggskott och ensamhet man kan tänka sig.
– Jag har konstant ångest över min musiksmak. Det är verkligen ingen fin egenskap. Man ska ju gilla det man gillar och stå för det. Men jag tänker alltid på om saker är rätt att gilla eller inte, vilket är förvirrande eftersom det ju beror på vem man frågar. Jag lyssnar därför på samma 20 trygga låtar hela tiden, alltså låtar som jag har för mig säger rätt saker om mig oavsett vem man frågar. Det är de här: säkra kort
– Jag gillar att umgås med tema. Maskerader, tematiska middagar, såna saker. Höjdpunkten var nog Matilda och Jennys Kalle Ankas Julafton-maskerad 2008 där vi var kanske 10 personer som klädde ut oss och och rekvisiterade på ett ganska absurt sätt.
– Jag är som sagt ganska så osocial, på sättet att jag har svårt att lära känna folk. Vet aldrig var jag ska börja prata, liksom. Däremot har jag lätt att prata med folk jag träffar i jobb- eller bloggrelaterade sammanhang. (insert analys om tryggehtszoner här)
– Jag har käkat LCHF-mat i ett år och har precis slagit vad om att jag ska fixa ett år till. Om jag vinner får jag en resa till Puerto Rico #längtar
– Min hjärna checkar ut totalt kl 18 varje dag. Kvällsjobb är alltså inte min grej.
Och med det sagt är det dags att sluta skriva för idag.