Några ord om Ola Lindholm
- 1 min
Tonläget och bevakning av situationen kring Ola Lindholms eventuella narkotikapåverkan är helt absurd. Jag har ingen aning om vad som egentligen har hänt, och jag bryr mig egentligen inte alls, så det tänker jag inte skriva om. Jag tänker heller inte försöka fatta vad Expressen har gjort eller borde ha gjort. Något som däremot fascinerar mig är PR-experterna som alltid dyker upp i såna här sammanhang.
Häromdagen var det Staffan Dopping, men det hade lika gärna kunnat vara någon annan, så länge han är en allvarlig medelålders man. Experten ifråga lägger pannan i djupa veck och tycker att huvudpersonens/företagets mediehantering har varit usel. Just Dopping är i det här fallet ganska balanserad (rubriksättningen Käpprätt åt skogen syftar i det här fallet inte alls på något Ola Lindholm har sagt eller gjort utan handlar mer allmänt om hur advokater hanterar media), men det brukar vara mycket värre.
Problemet är bara att experterna inte verkar veta vad de pratar om. Ola Lindholm är ju värsta stjärnan just nu. Hans blogginlägg slog ner som en bomb på Twitter. Alla har läst. Alla hyllar, hejar och peppar. Alla buar åt SVT som backar undan och kvällstidningarna som fortsätter hetsa.
Ingen av oss har en aning om vad som egentligen pågår. Och när rättegången väl är klar är det ingen som kommer komma ihåg vad det handlade om till att börja med. Men just nu, i det här fönstret på några dagar när hela mediasverige bryr sig jättemycket om Ola Lindholm, är det honom vi hejar på.
PR skiljer sig från många andra yrken i att teorin inte är värt ett dyft om den inte levererar resultat. Ola Lindholm kanske har gjort fel enligt regelboken, men medialt går han vinnande ur striden hur positivt hans test än visar sig vara. Och om det är bra PR-arbete vet jag inte vad det är.