Mina vänner
- 3 min
Ni vet när man var liten och skulle fylla i Mina Vänner-böcker. Där fanns det alltid en fråga som var föreningar jag är med i och den gav mig oerhörd ångest. Jag gillade inte implikationen att man självklart var med i en himla massa föreningar (plural) för vad jag visste var inte med i nån och man kan ju inte lämna blankt. Så jag skrev något i stil med Hemliga Klubben och skämdes.
Nu har det gått drygt 20 år och min senaste inventering visade att jag förvisso saknar medlemskap i Hemliga Klubben men har lyckats skrapa ihop en del annat.
Amnesty var den första föreningen jag gick med i som vuxen. Det kändes oerhört självklart att göra nåt för mänskliga rättigheter. Amnesty är dessutom jättebra på att ta fram nya, smarta sätt att engagera sig (som exempelvis sms-aktivism) och liksom vara ständigt närvarande i ens eget oerhört fria och bekväma liv med en liten välbehövlig mental ishacka. Enda nackdelen är att man bryter ihop totalt när medlemstidningen kommer hem i brevlådan, pga allt känns helt övermäktigt.
FN:s relativt nystartade del för kvinnors rättigheter är en ny bekantskap för mig men hittills gillar jag det skarpt. De fokuserar på information och diskussioner om kvinnors rättigheter över hela världen, från våld i Sverige till rätten att spela fotboll i Afghanistan. Medlemskap kostar 240 kronor om året (120 för studenter). De behöver verkligen fler medlemmar för att finansiera verksamheten, så om du kan avvara de pengarna tycker jag att du ska gå med.
Blev helt såld när vi var och besökte fartyget Rainbow Warrior när det var i New York i vintras. Så jävla cool båt med så jävla coola människor ombord. Självklart kan jag bjuda dem på en öl i månaden (= vad medlemskapet kostar). Man får dessutom en massa klistermärken när man går med vilket känns bra på en mellanstadiemässigt sätt. Vill genast dekorerna ett rutat skrivblock.
För mig är det helt ORIMLIGT hur man kan vara för demokrati och ändå tycka att monarki är ett rimligt statsskick. Det har ingenting med huruvida man gillar kungafamiljen att göra. Man kan vara hur charmig som helst och ändå inte förtjäna att födas till statschef. Tycker jag. Republikanska föreningen är den enda sammanslutningen som tar den här frågan på allvar, vilket är mycket pinsamt, men så är det.
Har ju redan skrivit om att gå med i ett politiskt parti. Oavsett vad du tycker, gör det. Eller starta ett eget.
Handelshögskolans Feministförening
Facebookgrupp som delar en massa bra info om jämställdhet i näringslivet. Dock bara för folk som pluggar eller har pluggat på Handels.
Nätverk som sprider info och genomför blixtaktioner för homosexuellas rättigheter. Var bland annat med och stoppade Ukrainas anti-gay-lag för ett tag sedan, som sedan dess tyvärr har seglat upp igen.
Ett annat nätverk med fokus på hur kvinnor framställs i media och hur det påverkar unga. Kommer titt som tätt med tips på små grejer man själv kan göra för att hjälpa unga runt omkring sig. Jag gillar deras handfasta inställning.
När jag skrev om självförtroende och att man måste börja göra saker häromsistens var det någon som frågade men vad ska man göra då? När man inte hinner eller orkar, var sjutton ska man börja? När jag har en riktig skitdag är det precis det här jag gör. Jag går med i en förening eller deltar i en liten webbaktion. Eller donerar 50 spänn extra nånstans. Visst, det är superego, men jag mår så HIMLA mycket bättre efter det. Kan gå runt och känna mig god i flera timmar efteråt. Enklare än att tappa upp ett skumbad, billigare än en flaska vin och MYCKET mindre jobbigt än att gå och träna.