Min nya idol

9 april 2012
2 min
3 kommentarer

I torsdags var jag ju alltså på mitt första TED-event, vilket var TEDXChange QueensboroPlaza. Huvudkonferensen hölls i Berlin, men folk hade samlats runt om i hela världen för att kolla på det tillsammans (det kan du också göra här). Det kändes fint. Mysigt. Och kul att träffa folk som brukar sitta och kolla på samma grejer som man själv ensamma framför datorn.

Bäst var helt klart Theo Sowa som jobbar för AWDF, som började med att prata om HIV/AIDS epedimin i Afrika och hur den drabbar kvinnor allt hårdare, men snart övergick till att konstatera att på den konferens hon befann sig på där ämnet diskuterades, var alla möjliga människor närvarande, men inte en enda afrikansk kvinna stod på scenen. De diskussionen gällde uteslöts helt. När hon frågade arrangörerna varför fick hon reda på att de hade frågat en, men hon tackade nej. Enligt Sowa finns en lista på ungefär 6 kvinnor som alltid tillfrågas, som förväntas representera alla kvinnor på en hel kontinent i samtliga frågor. Klart att de inte hinner (framför allt eftersom de är typ presidenter och har ett helt land att sköta).

Resten av hennes talk var en helt egen Rättviseförmedling där hon gav exempel på kvinnor som borde ha varit tillfrågade. I vårt rum i Queens satt alla som klistrade vid skärmen. När Sowa gick av scenen i Berlin ville applåderna aldrig sluta. Det var magiskt. Ända tills TEDs grundare Chris Anderson tog micken för den efterföljande frågestunden och med sina allra största skor trampade runt i klaveret så det ekade.

Först tystade han ner applåderna. Sen började han prata. Vänd mot Sowa, som att han hade en fråga, men frågan kom aldrig. Istället pratade han själv i flera minuter om hur omöjligt det är att få kvinnor att ställa upp i TED, och hur de minsann måste lägga ner dubbelt så mycket tid på att hitta dem som de behöver göra för männen, osv. Detta alltså till en kvinna som har gjort megasuccé framför tusentals personer genom att just berätta om andra som borde få komma till tals.

Det blev obekväm stämning i rummet i Queens, där nog i alla fall 80% av oss deltagare var kvinnor. Det blev knäpptyst i Berlin. Tills Sowa efter ett par minuter TILL SLUT fick tillbaka micken och sa, helt lugnt:

Ring mig. Jag har dem.

Jäklar vad det klappades då. Theo Sowa, du är min nya idol.