Midnattslopp och sambafail

I lördags sprang jag då Midnattsloppet, mitt livs första springlopp. Jag har alltid hatat att springa men förra sommaren bestämde jag mig för att ge det en ärlig chans och med apparnas hjälp blev det rätt kul. Så i höstas var jag med i en klassisk motiverings-tävling och vann två biljetter, så då var det ju bara att köra. Den andra gav jag så klart till min springinspiration Max.

Här är vi innan loppet. Vi tänkte att allt blir bättre med glowsticks (vilket alla barn som stod och hejade vid banan verkade hålla med om).

Jag har inga bilder från själva loppet, lämnade telefonen hemma, men sammanfattningsvis kan man väl säga att det var asjobbigt, inte så himla kul, och det absolut bästa var ölen efteråt. Och de fulla tonåringarna som stod och hejade i Vitabergsparken, de var också kul.

Jag blev alltså inte alls övertygad om att det här med lopp är min grej. Det jag gillar med löpning är ju att komma ut i naturen i lugn och ro, och att slippa ha en massa folk omkring mig. Borde alltså ha kunnat lista ut att jag inte skulle vara störtförtjust i att dela Södermalm med 43 999 andra löpare. Jag sprang förvisso fortare än tidigare (tangerade mitt personbästa på en sjukt mycket backigare bana än jag brukar), men när jag kom i mål kunde jag liksom bara tänka… varför? Vad ska jag göra med de här extra två minuterna av mitt liv? Nu är ju det inte Midnattsloppets fel, utan en personlighetsgrej.

Något som däremot är Midnattsloppets fel är att den här “löparfesten” inte kunde få fortgå utan en massa sexistiskt skit. Man skulle ju kunna tänka att ett event som handlar om att använda kroppen för annat än att se snygg ut skulle låta det även gälla de nästan 50% kvinnor som är med. Not so. Under loppet sprang jag förbi tre (?!?!?) sambauppträdanden på olika ställen. Antal kvinnor i stringbikini: typ 20. Antal män i stringbadbyxor: 0. Ja visst, vissa sambakostymer ser ut så, men måste tre av tio event vara samba i så fall? Och måste man välja just den typen av sambakostym? Nä, det måste man inte. Man måste inte vissa upp en massa kvinnokroppar för att skapa bra stämning. Dessutom blev jag fucking heartbroken av att så många tjejer i maskeradklassen valde sexy-kostymer (alltså typ en Nalle Phu i kortkort, så himla märklig genre av kläder det där. Sexig Nalle Phu, liksom?), och att delar av den manliga publiken valde att tjuta betydligt högre åt det än åt dem som gjorde är rätt mycket mer ambitiös insats i exempelvis gorilla- eller valkostym.

Kan vi liksom inte lägga sånt åt sidan bara ibland? Bara en timme, som kan få handla om att vara stark och snabb istället för sexig? Där det är skit samma om fejan är illröd och svetten lackar och man luktar skunk så länge man gör sitt bästa och tar sig i mål?

Till nästa år föreslår jag att Midnattsloppets eventfixare gör sin matte, precis som andra festivaler runt om i landet. Det blir så jäkla mycket roligare då.