Men lilla gumman
- 3 min
Häromveckan fick jag en kommentar som jag härmed utser till formuleringen som har gjort mig mest irriterad 2012.
Signaturen Carlos skriver, helt utan att det finns någon poäng och utan belägg, att mina läsare är ”unga tjejer med stort behov av idoler”, så det är tur att det kommer in ”smarta” (män) som kan förklara för dem hur det ligger till egentligen.
Åh, ni vet när nån har fel på så många sätt att man inte vet var man ska börja? Men jag börjar någonstans. För det här är en så sjuuuukt vanlig invändning och det är så jävla dumt.
För det första: Det här med att mina läsare är okritiska och att kommentarerna jag får mestadels är medhållande. En blogg är ett av de mest uppsökta medier som finns. Man läser det här för att man vill. Självklart kommer fler personer som gillar det jag skriver att bli lojala läsare. Det är dock inget unikt för mig, utan gäller för exakt alla bloggar överallt alltid. Gå in och kolla på en matblogg, en fiskeblogg eller en SD-blogg så kommer ni att se exakt samma sak. Det har inget att göra med ”ung” eller ”tjej”.
För det andra: Mina läsare är inte ”unga tjejer”. Fattar ärligt talat inte vad den här kommentatorn, och andra med honom, baserar det på? Det är min blogg, och jag har ingen sån information. Jag ser antalet besökare, that’s it. Kollar jag på tweets och mail och kommentarer jag får är det möjligen en liten övervikt på kvinnor, men de är inte särskilt unga. Snarare får jag intrycket av att det är en rätt blandad läsekrets med några överrepresenterade grupper: reklamare (med tanke på branschens struktur mest män 30+), feminister (främst kvinnor i min egen ålder, plusminus 5 år), folk som är intresserade av grön politik (blandad grupp, men övervikt på storstad och media) och folk som går på gymnasiet eller precis har gått ut och funderar på vad de vill göra med sitt liv. Att den sista gruppen kanske syns mest i kommentarsfältet är väl inte så konstigt. Handlar ju om hur man är bekväm med att uttrycka sig.
För det tredje: om det bara var ”unga tjejer” som läste min blogg och höll med mig skulle det vara helt fantastiskt. För det skulle innebära att unga tjejer satt och fattade beslut på tidningar, radiostationer, högskolor, branschorganisationer, stora företag och andra organisationer som har läst något jag har skrivit och kontaktat mig angående det. Det skulle innebära att unga tjejer var chefer och politiker och journalister. Det skulle innebära att vi hade lyckats göra oss av med de strukturer som gör att ju närmare makten man kommer, desto äldre och manligare blir det.
Men nu är det ju inte så. När någon säger ”ung tjej” får vi inte upp bilden av en högutbildad, klok chef, eller en modig skjutjärnsjournalist. Ordkombinationen används för att klappa på huvudet och vifta bort. Jag skulle vilja att ingen i mitt kommentarsfält, eller i mitt liv för den delen, möter mig med så oskarpa argument att det enda som återstår är att förminska meningsmotståndaren till en ålder och ett kön.