Manual för tillverkning av mediaprodukt
- 2 min
- 11 kommentarer
Ibland kan jag känna mig som världens största gnällspik. Det är så lätt att titta på media och populärkultur i allmänhet och bara vilja ge upp för att allt är så mossigt, förväntat och ibland bara jävligt dumt. Därför blir jag så himla glad när jag snubblar över exempel på någon som gör motsatsen. Och ännu gladare när det sker med en produkt jag verkligen gillar.
Magasin Åre är en gratistidning som kommer ut några gånger per år. Den har alltid varit väldigt bra tycker jag (inte minst för att de gav mig mitt allra första betalda skrivuppdrag för ungefär 150 år sedan, ehum), men det har funnits ett problem: Åre är ett grabbigt ställe där grabbiga människor gör grabbiga saker tillsammans. Alltså är det svårt att göra en tidning om det som tilltalar oss som inte är… grabbiga. Svårt. Men inte omöjligt, ska det visa sig.
I senaste numret visar nämligen redaktionen upp resultatet av ett jobb så gediget att Rättviseförmedlingen skulle behöva avskaffa sig själva om andra gjorde på samma sätt. På sida upp och sida ner finns de. Kvinnorna och männen, ungefär lika många av varje. Och kvinnorna, dom:
Dom kan vara före detta orienterare som fasnat för en ny sport!
Dom kan vara del av ett skämt!
Dom kan vara på bild utan inzoomad ansikte/bröst/rumpa!
Dom kan tipsa om cykelleder!
Dom kan vara med i en film som man tar avstånd från för att den verkar jävligt dålig!
Dom kan vara potentiella i framtiden, även om dom inte finns just nu!
Det här sista är nog mitt favoritexempel. Alla personer i artikeln (som handlar om att bygga downhill-leder) är män, men i texten skriver man genomgående kvinna eller man när man pratar i allmäna ordalag eftersom… ja, det skulle ju kunna vara så.
Det fina med det här är att det här är en tidning vars redaktion består av män, för en blandad publik, men som jag skrev tidigare handlar om något som är klassiskt manligt. Magasin Åre hade lätt kunnat nöja sig med att säga att de gärna ville ha med kvinnor, men de fanns inte. Eller att de som fanns tackade nej. För visst är det så att om man bara skriver om dem som är absolut världselit i extremsporter, finns det rätt få kvinnor att välja på. Precis som när man skriver om börs-VD:ar eller snickare.
Det Magasin Åre visar är dock att med lite kreativt tänkande kan man porträttera en ort och en kultur som den faktiskt är, med alla delar synliga. Det ger inte bara en roligare produkt som fler kan känna igen sig i (ärligt talat blir det ju lite tjatigt att skriva om vem som droppat högsta i Östra i år OCKSÅ), det blir också ett skolexempel i hur man jobbar för jämställdhet utan att det blir det minsta krystat.
Nominerar härmed Magasin Åres redaktion till nästa års Rättvisepris. Och alla andra pris jag kan komma på.