Macho på reklamfestivalen
- 1 min
- 30 kommentarer
Oj vad trångt det var här, tänkte jag när jag satt på den fullproppade presentationen i den största salen i Austin Convention Centre. 3200 personer i ett rum, för att lyssna pa ett föredrag om cyborgs (-er?). Mäktigt.
Sen insåg jag att vi satt på helt vanliga stolar. Även om det var väldigt många stolar var de inte mindre än andra. Jag kom att tänka på bloggen Macho i Kollektivtrafiken och den efterföljande VICE-artikeln (som typ är det dummaste som skrivits på internet i år) och såg mig omkring, och mycket riktigt: mannen på både sidor om mig hade vinklat ut knäna rätt långt in på mitt stolområde. Var tvungen att kolla runt omkring mig. Och herregud. Av alla knän jag kunde se var det en enda snubbe som hade benen rakt fram. Inte konstigt att det blev trångt.
Det här var naturligtvis inga dumma människor. Det var smarta, välutbildade, beresta och cyborg-intresserade män i alla åldrar och med alla stilar. Det enda de hade gemensamt var att de, utan att tänka på det, tyckte att de skulle ta större plats än människorna bredvid dem. Och jag tyckte, utan att tänka pa det, att jag skulle dra ihop knäna och göra mig så liten som möjligt för att de skulle få den platsen.
VICE-skribenten tycker att det här är omåttligt fånigt att bry sig om, men jag håller inte med. Hur vi beter oss i det offentliga rummet spelar jättestor roll för hur vi uppfattar oss själva och andra, även om det är omedvetet.
Jag vet att många män vill att jobba mot ett mer jämställt samhälle. Efter min aha-upplevelse i Austin kan jag ge ett mycket konkret tips: Nästa gång du är på ett seminarium, se till att knäna pekar rakt fram. Svårare än så är det inte.