Lite perspektiv, tack
- 2 min
- 15 kommentarer
Jag hör diskussionerna kring hur Palme porträtteras i filmen Call Girl. Jag läser den här intervjun med Stig Larsson. Och det EVIGHETSLÅNGA tjafset kring Assange. De är inte unika. Under mitt liv har jag läst hundratals texter och hört tusentals samtal med temat. Det är otroligt synd om män som utpekas som våldtäktsmän.
Att bli oskyldigt anklagad. Dömd av omvärlden. För ett av de värsta brotten som finns. Kan man tänka sig något värre? De kvinnorna som gör det, inser de inte vad de orsakar? Bara för lite uppmärksamhet. Eller för att hämnas. Eller för att få upprättelse och inte känna sig så slampiga.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur patriarkala strukturer lyckas hitta vinnande lösningar på precis alla problem. För jag kan lista ganska många personer som det är mer synd om än dem som oskyldigt anklagas för att ha begått ett brott. Dem som har blivit utsatta för brott, exempelvis.
Ändå är det så ofta här diskussionen landar. Trots att i fallet Call Girl det handlar om hur samhällets mäktigaste begår grova brott mot barn. Trots att det enligt BRÅ i snitt anmäls nästan 18 våldtäkter om dagen i Sverige. Trots att uppklarningsgraden är katastrofalt dålig, trots att även de kvinnor som inte drabbas direkt begränsas i sina liv för att de måste vara på sin vakt.
Trots det är det männen det är synd om. Det är männen vi tillbringar timmar åt att diskutera i morgonsoffor. För att någon (uppenbarligen, enligt hur resonemangen brukar låta, helt otillräknelig person) säger att de har gjort fel. Eller inte ens säger det, utan hintar om det.
Vet ni vad? Det är inte kul, men heller inte så farligt att någon ljuger eller säger nåt taskigt. Det gör inte ont fysiskt ont. Det inskränker sällan ens frihet. Men kan bli irriterad, men man överlever. Vilket dessvärre är mer än man kan säga om många andra parter i de dramer som gäller sexuellt våld.
Det är aldrig rätt att ljuga och i den bästa av världar skulle det aldrig hända. Det är ett problem som behöver tas upp och diskuteras. Men därifrån till att det skulle vara mer synd om en av samhällets mäktigaste män för att det 30 år efter hans död insinueras att han har begått ett brott, än om de människor som varje dag utsätts för sexuellt våld, det är så otroligt perspektivlöst.