LCHF-hejt och comeback

Vissa ämnen liksom “gör” sig bättre på internet än andra. De engagerar. De bubblar. De får alltid minst 245 kommentarer på DN.se. Ett sådant ämne är jämställdhet. Andra är immigrationspoltik, porr och LCHF. Jag ska skriva om det sista tänkte jag. Beware!

Jag har ju då som jag tror att jag nämnde någon gång käkat LCHF-mat i ett drygt år. Det är det många på internet som gör, och många som har väldigt stora problem med. Man kan säga att det är en vattendelare. Från mitt egna högst ovetenskapliga perspektiv ska jag försöka stävja lite av det värsta hejt som min mat ger upphov till.

(För den som undrar: LCHF står alltså för low carb high fat och innebär att man utesluter nästan alla kolhydrater från sin kost. Istället äter man mer fett för att bli mätt. Man skippar alltså pasta, bröd, godis, öl och frukt och väljer istället grönsaker, ost, torrt vin och avocado. Man väljer också ekologisk och oprocessad mat i så stor utsträckning som möjligt.)

Hejt 1. LCHF är dåligt för miljön.

Det stämmer att kött och mejeriprodukter är sämre för miljön än exempelvis ekologiska rotfrukter. Det stämmer också att hamburgare, smågodis och halvfabrikat är sämre för miljön än ekologiska rotfrukter. Att LCHF skulle vara relativt sämre för miljön bygger på antagandet att man, om man inte äter LCHF, äter enligt livsmedelsverkets rekommendationer, vilket i alla fall inte jag gjorde innan.

Att äta miljövänligt kräver mycket jobb oavsett vilken sorts mat man gillar. Jag har svårt att tro att LCHF-människor skulle strunta mer än andra i det, inte minst eftersom det ingår i principen att man lagar mat från grunden med bra råvaror.

Hejt 2. LCHF innebär att man bara äter biff, bacon och gräddsås.

Nej, man äter mycket fett och proteiner och lite kolhydrater. Man kan käka veggo-lchf om man vill. För min del blir det mycket fisk och ägg och de grönsaker som är i säsong eftersom jag försöker tänka på miljön (se hejt 1). Jag äter garanterat mindre kött, och framför all mindre dåligt kött, än innan eftersom jag skippar burgare, färdiga mackor, varmkorv och sånt.

Hejt 3. LCHF-ätare är skitjobbiga för alla i sin närhet och kräver specialbehandling.

Skitjobbiga människor finns det överallt och jag kan tänka mig att många av dem dras till LCHF precis som att många av dem är veggo. De gillar att stöka till det, helt enkelt. Men det är inte dieternas fel, utan människorna. Ingen annan behöver bry sig om vad jag käkar och jag har nog aldrig varit med om att jag inte har “kunnat” äta det som serveras. Man tar lite mer av vissa grejer och mindre av andra helt enkelt. Och om det serveras pasta käkar vettiga människor pasta. Man dör ju inte av det, liksom. 

Hejt 4. Äter man LCHF är man en självspäkande människa någonstans mellan yogi och fakir.

Det här är en intressant poäng som Cissi Wallin bra om häromsistens. Om man inte käkar LCHF är det lätt att tro att det är jobbigt. Att man liksom måste kämpa för att undvika glass, spaghetti och persikor. Men grejen är att när man väl har käkat LCHF i några veckor försvinner alla såna känslor. Man VILL inte äta något annat. Det handlar inte om självkontroll alls. Jag vet att det låter konstigt, det tyckte jag också att det gjorde. Men det är helt sant. Jag saknar bröd lika mycket som du saknar heroin (vilket jag hoppas är inte alls).

Hejt 5. Folk som äter LCHF är sekteristiska och vill tvinga på alla andra sin kost. 

Okej, här måste jag krypa till korset. Jag har uppmuntrat många att testa. Inte sekteristiskt eller tvångsmässigt hoppas jag, men ändå. Det har en jätteenkel förklaring: man mår så jäkla bra och vill att de man gillar ska få känna på det också. Man är jätteglad över att blodtrycket och kolesterolet har sjunkit. Man älskar att man slipper tröttheten på eftermiddagen, magproblemen när man blir stressad och hungerattackerna mellan frukost och lunch. Och så är man glad att man på ett år inte har stått en enda gång framför spegeln och ojat sig över en kropp som man tycker är för tjock/smal/flabbig, eftersom man har stabiliserat sig till precis den formen man var tänkt att ha.

Med det sagt tror jag att i slutändan är vi alla är olika och att man funkar olika bra på olika mat. Lev och låt leva tror jag är en bra filosofi i såna här sammanhang.