Lag mot sexistisk reklam: Så funkar det
- 4 min
Apropå Nordiskt Forum så handlade ett av mina seminarium om sexistisk reklam och eventuell lagstiftning på området. Det är något jag har pratat med rätt många om i andra sammanhang också, och jag är alltså FÖR en lagstiftning. Jag tänkte reda ut steg för steg varför jag är det, genom att bemöta de vanligaste invändningarna. Nedan använder jag sexistisk reklam som samlingsnamn för könsstereotyp, kränkande och objektifierande, för enkelhets skull.
Invändning 1: Sexistisk reklam är inget problem i Sverige. Jo, tyvärr. Det finns oändligt många studier som visar att 1) mycket reklam är sexistisk 2) det är i första hand (97%) kvinnor som behandlas sexistiskt i reklam och 3) Det får konsekvenser för hela samhället, men framför allt kvinnor och framför allt unga kvinnor. Det här är i princip en doktorsavhandling i sig, men en talande siffra är att 9 och 10 unga kvinnor själva säger sig må dåligt av reklam, ibland eller ofta. 9 av 10. Det kan inte INTE vara ett problem.
Invändning 2: Sexistisk reklam är ett problem, men att lagstifta skulle vara ett brott mot yttrandefriheten. Sverige har en stark yttrandefrihet vilket är fantastiskt. Det innebär också att det inte finns en idiotklausul i lagen som hindrar människor från att säga dumma saker. Man får helt enkelt leva med det. Men det gäller människor, inte företag. Det företag säger regleras nämligen inte i yttrandefrihetsgrundlagen, utan i marknadsföringslagen. Det finns redan massor av inskränkningar i vad företag enligt lagen får göra i sin reklam. De får till exempel inte marknadsföra tobak eller starksprit, inte rikta sig till barn, inte ljuga, inte hetsa mot folkgrupp. Det är i den gruppen av existerande lagar en lag om sexistisk reklam skulle hamna (vilket redan har konstaterats i en SOU på området för flera år sedan, även om vissa jurister har invändningar).
Invändning 3: Vad som är sexistisk är så subjektivt! Nej, faktiskt inte. Det finns många väletablerade definitioner av vad som är könsstereotypt och objektifierande i text och bild. Det finns till och med punktlistor! Hur man reagerar på den typen av bilder är däremot så klart subjektivt. Dock finns det (se punkt1) så pass mycket forskning som visar att konsekvenserna av sexistisk reklam är så negativa att det är ett generellt problem, även om inte alla individer upplever det så. En parallell: Alla som röker dör inte av det. Men tillräckligt många gör det, och vi kan inte på förhand veta precis vilka de är, så vi uppmuntrar alla att låta bli att röka för säkerhets skull.
Invändning 4: Det skulle bli problem med gränsdragningar. Grattis, du har just beskrivit all juridik i hela världen med en enda mening! Skämt å sido: Självklart kommer det att finnas fall som är svåra att avgöra, precis som med alla lagar. En fördel på det här området är att det finns en massa praxis, trots att vi inte har någon lag än. Reklamombudsmannen, och innan det ERK, har jobbat länge med att bedöma och reglera reklam som anmäls för att vara sexistisk. Det skulle alltså gå utmärkt att fortsätta jobba på samma sätt och med samma regler, med enda skillnaden att det skulle finnas en juridisk påföljd (antagligen böter och tillbakadragande av reklamen).
Invändning 5: Men jag jobbar ju med reklam och jag är inte sexist! Det är toppen att fler och fler i branschen läser på och använder de redskap som finns för att påverka utvecklingen åt rätt håll. De allra flesta företag och reklambyråer vill inte göra reklam som skadar människor. Om de blir anmälda till RO funderar de på vad som har gått fel och ser till att inte göra samma sak nästa gång. Problemet är att det inte gäller alla. Vissa skiter helt enkelt i om de påverkar människor negativt (hej hej H&M), andra påstår sig till och med eftersträva det (hej hej American Apparel). Hur de människorna står ut med sig själva är en gåta, men de finns i alla fall även om de är minoritet. Det är framför allt för att få bort de avarterna en lag behövs. De allra flesta företag skulle inte påverkas av lagen eftersom de inte bryter mot den.
Sammanfattningsvis kan man säga att det känns som ett skämt att ens behöva fundera på den här frågan. Det borde vara så självklart för företag och byråer, framför allt de som har kvinnor som kunder, att respektera allas lika människovärde och göra allt det kan för att stärka, inte söndra. Då skulle vi inte behöva någon lag. Men tyvärr är vi inte där än. Därför är jag för en lagstiftning. För företags rätt att plåta supertråkiga bilder med Terry Richardson kan inte vara viktigare än individers rätt till hälsa och frihet i det offentliga rummet.