Konsumtionsfri månad: preppen
- 2 min
Som jag skrev någon gång innan jul ska jag idag dra igång en konsumtionsfri månad. Nu har jag dock bestämt mig för att en månad inte är tillräckligt lång tid. Jag kommer inte ens hinna få slut på strumpbyxor, och det är ju när det kör ihop sig som det blir intressant. Därför kommer jag att köra drygt två månader istället, fram tills jag åker till Sverige i mitten av mars.
Således har jag förberett mig för detta. Jag vet att det är lite motsägelsefullt att liksom shoppa på sig innan man slutar, men jag vill verkligen inte ha någon ursäkt för att bryta mot reglerna när jag väl har satt igång. Således har jag införskaffat de sista detaljerna till min lägenhet (ett bord till min nya vinylspelare samt 4 skivor att spela på densamma), en tunn dunjacka att ha under min vanliga jacka (japp, det är så jäkla kallt här är det gör ont i öronen), nya träningsskor och en pulsklocka. Jag tänker att lite av den tid som frigörs när konsumtionssamhällets klor släpper taget om mig ska läggas på att bli lite seriös med den dära träningen. Dessutom har jag rensat ut saker och kläder jag inte använder och skänkt till välgörenhet. På mitt jobb finns en stor låda för den typen av donationer. Så himla enkelt och smart. Fler företag borde göra det!
Jag har inte researchat så mycket om det här med konsumtionsfritt liv, men jag tänker mig att det ska gå till ungefär så här:
Jag köper ingenting som kan kategoriseras som kläder eller prylar. Jag får däremot köpa upplevelser (museum, bio osv), mat och tjänster. Jag försöker i övrigt vara lite extra medveten om förpackningar, transporter osv. Köper som vanligt ekologiskt käk och skönhetsprodukter (som jag i och för sig inte får köpa nytt av under den konsumtionsfria perioden. Eller okej, tvål och sånt får man väl skaffa. Man vill ju inte gå runt och stinka. Men inte typ – glitternagellack. Det får man inte.) En av de absolut bästa grejerna med att bo i USA är att det finns hur mycket som helst av sånt. Det finns till och med ekologiska huvudvärkstabletter. Jag älskar’t.
Jag återkommer med uppdateringar under resans gång. Och om någon undrar – jag skriver inte det här för att jag tror att ni är så himla intresserade. Jag skriver för att jag var på en föreläsning om målbilder för något år sedan och där sas det att det är väldigt viktigt att förankra sina mål hos andra människor, så att man känner sig dummare om man misslyckas. Och vad skulle få mig att känna mig dummare än att faila framför er läsare? Ingenting.
Nu kör vi.