Konkurrenskraft
- 2 min
- 2 kommentarer
I söndags var det som bekant partiledardebatt. Jag pallade inte kolla på hela, tyckte att det var sjukt tråkigt. Alla ledarna var väl helt ok, det verkade för ovanlighetens skull som att alla faktiskt brydde sig om det de pratade om, men det som sades var så himla självklart. En lång harang av procent och ökningar och minskningar och miljarder som inte säger mig ett skvatt. Det blir helt befängt när allt bara handlar om att diskutera huruvida något har hänt eller inte. Borde det inte handla en liteliten bit i alla fall om vad vi vill ska hända framöver?
Anywho. Enda gånger jag var tvungen att dyka ner bakom armstödet och skrika neeeeeej Jonas inte du också var när det pratades om jobben. Förutom immigrationspolitiken verkar det vara den enda frågan alla är överens om. När det gäller invandring är alla överens om att Jimmy Åkesson är dum och så länge vi säger det behöver vi inte diskutera någon politik över huvud taget. Vilket jag tror är helt kontraproduktivt, eftersom Sverigedemokraternas främsta argument är att de andra partierna inte gör något/tycker något. När det gäller jobben är alla rörande överens om att Sveriges konkurrenskraft måste stärkas. Det kan handla om att sänka skatter eller satsa på utbildning, men i konkurrensen om jobben måste Sverige stå starkt.
Det är så himla märkligt tycker jag. Framför allt om man kommer från vänsterhåll. Som Nina Björk skrev i senaste Arena: Vad hände med uttrycket Arbetare i alla länder, förenen eder? Alla partiledare pratar om medmänsklighet och solidaritet, men tydligen går det en knivskarp gräns för solidariteten och den går vid Öresund. De andra (6 991 miljoner) människorna är våra konkurrenter, som vi måste vässa oss för att vinna emot.
Men världen är globaliserad, säger partiledarna i nästa mening. Och så är det det här med EU också. Det är jättesvårt att hävda att vi inte behöver bry oss om vad som händer öster om Gotland. Och det är samtidigt jättesvårt att hävda att vi ska satsa på bistånd, engagera oss i demokratiutvecklingen i Saudiarabien eller hjälpa flyktingar från Syrien om vi, från vänster till höger, pratar om alla människor i alla andra länder som konkurrenter. Varför skulle man bry sig om någon som står på motsatt sida i ”en situation som uppstår där det finns ett flertal oberoende och med varandra på något vis tävlande aktörer inom en given sektor”?
Alla garvade när Socialdemokraterna la fram sin ”affärsplan för Sverige”. Men en affärsplan är ett naturligt nästa steg när man ser Sverige som en aktör vars självklara mål är att konkurrera ut andra aktörer på marknaden. Den stora frågan är hur det kunde bli så. Den stora frågan är när vi, rent retoriskt i alla fall, började anse att livet är en tävling, och att vi 9 miljoner små personer här i ena hörnet ska vinna den tävlingen på andra människors bekostnad.