Komplimanger och nagellack

Har fått lite kommentarer och sånt angående mitt inlägg om manlig blick. Det känns som att många inte förstår skillnaden mellan objektifiering och vanlig social interaktion. Eller objektifiering och utseende i allmänhet. Någon tyckte exempelvis att det är konstigt att jag kan skriva om att “jag inte gillar att män tittar på mig” och ändå måla naglarna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag tycker att det är uppenbart att jag kan vilja klä mig och sminka mig på ett visst sätt utan att få glåpord ropade efter mig på gatan. Jag tycker att det är självklart att det är stor skillnad på när någon jag känner ger mig en komplimang för mitt utseende, och när någon jag aldrig har sett förut gör det. Sociala interaktioner är komplexa, men om man har växt upp bland folk borde det inte vara så svårt att avkoda vad som är vad.

Men allra helst skulle jag vilja att alla fick slippa de där kommentarerna helt. Jag skulle vilja att man kunde välja att äta eller klä sig eller röra sig beroende på vad man själv känner för och vad man vill uppnå, och inte beroende på vad andra ska tycka. Och framför allt vill jag att man ska sluta blanda ihop utseendebaserade komplimanger med uppskattning, kärlek och bekräftelse. Om man är orolig för att göra fel kan man ju prova att säga något uppskattande om någon insats i ett möte istället för att kommentera hennes klänning. Som man hade gjort till en man.