Klänningen vs planeten
- 3 min
- 9 kommentarer
Förra veckan var det slut på mitt konsumtionsfria kvartal. Nu får jag köpa vad jag vill igen, även om jag tänkte försöka fokusera på second hand så mycket som möjligt de närmsta månaderna. Men en ny spegel, det ska jag få. Min trillade ner från väggen och gick i tusen bitar, så de senaste veckorna har jag inte kunnat se om skorna matchar brallorna. Utöver det har det varit förvånansvärt lätt. Nu är jag liksom inte ens sugen på att köpa något.
Några lärdomar:
1. Den stora grejen som jag har hört andra säga också, är att man lär sig göra skillnad på behöver och vill ha. Det var en bra påminnelse. Jag visst ju den skillnaden när jag pluggade till exempel, men när man tjänar bra med pengar blir man så himla lätt fartblind och plockar på sig en massa grejer. Men bara för att man vill ha något måste man inte köpa det. Ehhh, duh.
2. I början tyckte jag att det var supersvårt med presenter, men det ordnade sig. Istället för grejer har jag gett bort bland annat middagar, konsert- och festivalbiljetter och en tigeradoption. Och så har jag gjort egna grattiskort av papper och sånt jag hade hemma. (man blir sjukt bra på att spara förpackningar och sånt när man vet att man inte för köpa om man behöver) Har inte pysslat så på många många år, det var rätt kul faktiskt. Men det blev fult. Är ingen UnderbaraClara, obs.
3. Man har skitmycket grejer om man bara tar TAG i dem. Lägga upp, sy om, laga etc. Exempel: min himla jeansjacka som jag köpte i sjuan har alltid varit fin modell men fel färg. 15 år senare lyckades jag äntligen få ner den i en balja med blekmedel och nu ser den ut PRECIS som jag har velat de senaste 12-13 åren. Win.
4. Det finns typ ingenting man inte kan låna. Det enskilt jobbigaste tillfället var när mitt iPhoneskal pajade, innan jag kom på att jag kunde fråga Sandra om jag kunde låna hennes gamla. Klart jag kunde. Samma sak med böcker, det är garanterat någon man känner som redan har det man vill läsa, och varför ska man hålla på och köpa varsin hela tiden? Nu har jag gett bort alla böcker jag har läst så fort jag är klar med dem, typ till någon som sitter bredvid. Det blir nämligen en bieffekt av att man slutar handla, att man släpper taget om det man redan har och blir mycket bättre på att göra sig av med grejer. Tusen gången bättre att en tjej i Miami läser min gamla bok än att jag släpar hem den och ställer den i bokhyllan.
5. Slutsats: Det är svårt att sätta gränser för sig själv, framför allt om man har råd, även om de flesta nog innerst inne vet att en ny soffa inte är vägen till lycka. Jag har verkligen blivit tvungen att se på mig själv som höginkomsttagare och ifrågasätta vad tusan jag håller på med. Varför tyckte jag att jag hade rätt, kanske till och med förtjänade, en klänning för 5 000 spänn när så himla många inte har någonting alls? Det var ju mina pengar och mitt val, så tänkte jag nog. Men nu kan jag inte låta bli att istället tänka på alla pengar jag har gjort av med på meningslösa saker, och på vad jag hade kunna göra istället. Skaffa fadderbarn, pensionsspara, betala av mina studielån? Eller via skattsedeln hjälpa till med mindre barngrupper på dagis, bättre vård för gamla och högre lärarlöner?
Hur mycket jag än gillar mina Whyred-trasor kan jag inte på något sätt tycka att de är mer värda än en undersköterska, eller kanske framtiden och planeten. Jag kan faktiskt inte det.