Jobba jobba jobba
- 2 min
Förra veckan hittade jag den här artikeln som jag tyckte var intressant: The Real Reason for the 40-Hour Workweek. Den försöker reda ut varför vi egentligen har bestämt att just 40 timmar är en normal arbetsvecka. Trots att den regeln infördes på sent 1800- och tidigt 1900-tal när världens såg helt annorlunda ut än idag. Trots att vi har blivit hysteriskt mycket effektivare sedan dess, och de flesta utan att blinka skulle säga att mer tid med familjen skulle vara mer värt för dem än några hundralappar mer i plånboken.
Jag tror inte på Cains teori om att alla storföretag är i maskopi med varandra för att lura oss att konsumera, lika lite som jag håller med om Gail Dines analys om hur sexistisk reklam skapas (återkommer med mer om det, har gått och muttrat över det här enda sen Nordiskt Forum). Företag behöver inte planerat slå sig samman med en vilja att förstöra världen för att problem ska uppstå. Det är mycket enklare än så, tror jag: någon gör på ett visst sätt, och sen gör alla andra likadant utan att egentligen fundera på varför.
När det gäller 40-timmarsveckan har vi dessutom konstruerat en massa andra system som gör det krångligt att ändra på den: socialförsäkringar, lagar, och inte minst skatter. Vi beskattar inkomst. Ju mer folk tjänar, desto mer pengar får vi att spendera gemensamt. Om folk tillbringar mer tid med familjen finns inte en enda skattekrona i det. Dessutom beskattar vi konsumtion genom momsen. Att gå ner i lön och arbetstid skulle alltså vara positivt för individen, men förödande för samhället om man inte samtidigt reformerade skattebaserna. Och det låter ju jobbigt. Alltså låter vi det vara. Jobbar mer, tjänar mer, köper mer, urholkar jordens resurser och tycker att vi inte har tid med det vi egentligen vill göra.
Frågan blir ju då till slut vad vi ska med ett samhälle till. Ska människorna anpassa sig till samhället, eller tvärtom? Och varför är det så himla få politiker som överhuvudtaget pratar om det här med någon slags vision, när jobben anses vara en av valets viktigaste frågor?
Det kan vi ju diskutera, tycker jag.