Jag fattar inte!

  • 1 min

Angående det här jag skrev häromdagen, om att undvika sånt som utlöser en massa onödiga utseendefixarade tankar, kom jag på en till grej. Eller snarare, jag kom INTE på en grej. Frågan som dök upp i mitt huvud är: Varför jämför jag mig på ett dåligt sätt när jag ser en massa snygga människor, men inte när jag ser/läser om människor som är bra på något annat?

Alltså, om jag läser en artikel om någon skitsmart uppfinnare, eller en elitidrottare, eller en superpåläst och engagerad politiker, vill jag ge dem en high five. Jag tänker inte buhu, varför är inte jag sådär smart/snabb/påläst, jag är verkligen värdo. Jag jämför mig inte alls. Möjligen känner jag mig inspirerad att ta tag i något jag har skjutit upp, typ att läsa en bok eller träna eller skriva ett visst blogginlägg. Men det är en positiv påverkan, varenda gång.

Jag kanske är konstig som tänker så här, eller puckad som inte fattar varför det funkar helt annorlunda, men jag begriper verkligen inte varför jag inte reagerar på samma sätt när jag ser snygga människor. Är det för att de är objekt medan uppfinnaren/idrottaren/politikern är subjekt? Är det för att de uträttar något som gör världen bättre för mig?

Jag vet inte. Hjälp! Förresten, det är fredag, så fundera på det över helgen och återkom med era apsmarta svar på måndag.