Inte ALLA anställda
- 2 min
- 4 kommentarer
På senaste tiden har Lina Thomsgård drivit något av en kampanj mot invändningen ”inte ALLA män”, som så ofta dyker upp när någon vill påpeka strukturella orättvisor mellan könen. Person 1 säger då exempelvis ”män tjänar mer än kvinnor” eller ”män misshandlar andra män” för att peka ut ett samhällsproblem, och person 2 svarar ”inte ALLA män!”, varpå person 1 säger ”ja, jag vet, men i genomsnitt…” och diskussionen ofta går över till att handla om statistik istället för konkreta lösningar och nya idéer. Väldigt onödigt. För som alla nog egentligen förstår handlar inte den här typen av diskussioner om vad varje individ gör, utan om hur det ser ut generellt, och vad vi ska göra med den informationen.
Det kom jag att tänka på när jag skrev om att välja en arbetsgivare man trivs med häromdagen, och att anställda ofta glömmer det i ivern att vara duktiga och göra arbetsgivaren nöjd. I kommentarerna dök det snabbt upp invändningar om att många faktiskt inte kan välja. Och så är det naturligtvis. Jag återkommer till det på flera ställen i boken. ALLA anställda kan inte välja. Men faktum är att betydligt fler kan det, än vad vi själva ofta tror. Precis som att de flesta av oss är del av den patriarkala strukturen, även om vi själva kanske inte tänker på det.
Idén om att det är det är arbetsgivaren som ger jobb, och att den anställda därför ska uppföra sig för att få jobbet, är inte bara yttryck för en rätt obehaglig människosyn: den är ofta helt fel. Skickliga yrkespersoner är en bristvara i de flesta branscher. När företagsledare får ranka sina största utmaningar den närmsta tiden brukar HR eller talent management komma högre på listan än ekonomiska kriser. Det är SVÅRT att hitta och behålla duktiga människor, och det gäller inom de allra flesta yrken. Arbetsgivarnas smala lycka är att många potentiella anställda, framför allt de yngre, inte har upptäckt det än. Att det är tvärtom. Att det är arbetsgivaren som måste uppföra sig för att få det arbete som den anställda eventuellt vill ge.
Som sagt, jag vet att det inte gäller ALLA anställda i ALLA branscher. Men precis som det där med männen och kvinnorna och lönerna gäller det tillräckligt många för att man ska kunna prata om en struktur. Att arbetsgivare och anställda båda anpassar sig efter varandra är redan en självklarhet i många branscher, och fler lär det bli i framtiden med tanke på de utmaningar företag står inför. Det är bra. Och ju fler som inser att det är så det ligger till, desto bättre är det för alla. Jo, faktiskt ALLA.