Inför hösten
- 3 min
Har börjat lyssna så smått på Hannah och Amandas podcast. Lite för få avsnitt för att ha en ordentlig åsikt, men karriärpoden där de berättar om sina respektive krokiga vägar och ger en massa handfasta tips var riktigt bra. Lyssna på den! Och naturligtvis, besserwisser som jag är, vill jag göra några tillägg.
Invändning 1. Håller inte riktigt med om att man måste vara professionell och att det är fel att ha ”trevligt på jobbet” (=flamsa, tramsa och snacka skit även när man utför sina arbetsuppgifter). Jag har aldrig haft en on/off-knapp på det sättet, och det har gått bra ändå. Tror att det beror mycket på hur arbetsplatsen är. Jag är extremt oprofessionell både i hur jag klär mig och hur jag beter mig. Det kanske är en omväg, men det går om man vill. Jag tycker att det finns ett egenvärde i att få vara precis som jag är även när jag jobbar. Tänkte på det när Isabella Löwengrip drog sin toalettstory i Breaking News. I mina ögon blev hon mer trovärdig av det, eftersom hon har självförtroendet att vara pinsam. Aja, lång story. Men: på många jobb är vägen till framgång fikastunderna snarare än arbetstimmarna.
Invändning nr 2. Det finns dåliga jobb. De flesta arbetsuppgifter är bra, för man kan lära sig något av allt (om inte annat vad man inte gillar) men det finns hemskt dåliga organisationer och chefer. Man ska må bra och ha kul på jobbet, punkt slut. Vad man än jobbar med. Är man stressad, ledsen eller har ont någonstans är det fel. De flesta biter ihop alldeles för länge, vilket smular sönder ens självförtroende och kanske till och med ens kropp. Jag har haft riktigt usla arbetsförhållanden under perioder och det enda goda som kom ut av det var att jag lärde mig vad jag inte trivs med.
Tillägg 1. Man behöver inte ha så himla bra självförtroende. När jag var yngre trodde jag att självförtroendet kom först, och framgången sedan. Nu vet jag att det är precis tvärtom. När man har övat på något tillräckligt länge för att bli bra på det vet man att man klarar det. Då blir man trygg. Men i början är allt superläskigt, och så ska det vara. Nyckeln är att göra saker trots att man inte tror på sig själv. Trots att man kallsvettas och vill springa och gömma sig. Ni som har hört mig prata på Berghs eller i något reklamsammanhang har säkert märkt hur sjukt nervös jag är i början. Rösten stockar sig, jag tappar ord och rodnar. Men efter fem minuter märker jag att jag inte dör, och då blir det bättre. Så är hela livet litegrann. Göra först. Självförtroende sedan.
Tillägg 2. Man behöver inte ha någon plan. Som de sa i podcasten: Att göra något är alltid bättre än att inte göra något. Med betoning på något. Vad det är spelar mindre roll. Ny forskning visar att tvärtom vad många tror är tydliga mål inte ett bra sätt att nå framgång. Snarare riskerar man att fastna, eftersom man inte ser alternativen om det inte blir precis som man hade tänkt sig. Jag tror att det är bättre att tänka på vad man vill ha upplevt innan man dör, och börja beta av listan. Vill jag se en kvinnlig statsminister är det bara att börja hugga i nånstans, liksom.
Tillägg 3. Medan man gör allt detta något kan man fundera på vad man tycker är viktigt. Min erfarenhet är att människor som gör något de tycker är viktigt är gladare än andra. De orkar mycket mer, eftersom livet inte bara handlar om dem själva. Det är så himla mycket lättare att hamna i flow när man brinner litegrann. Vad det är man brinner för, det ger sig med tiden.