Huvudinriktningsval och idioter med körkort
- 4 min
I tisdags var jag med och presenterade marknadsföringsinriktningen för dem som går i tvåan på Handels. Under tredje året får man nämligen välja två inriktningar på sina studier. Man kan mixa och matcha fritt mellan marknadsföring, management, redovisning, finans, nationalekonomi och skatterätt. Och de ansvariga för respektive inriktning har 10 minuter var på sig att sälja in varför alla borde välja just deras grej.
Min 29-åriga jag reagerar spontant med avundsjuka. Fy vad kul! På min tid fick man bara välja en inriktning. Nu kan man liksom plocka flera bitar ur godispåsen, och bli exempelvis en reklamare som fattar var man borde placera sina pensionspengar eller en bankperson som också är en duktig ledare eller en entreprenör som begriper det här med styrränta. Lyxen i det.
Men jag vet ju att mitt 20-åriga jag inte hade tänkt så. Jag hade suttit där, precis som de flesta i aulan gjorde, med en blandning av skepsis och oro i blicken. Vad ska folk tycka? Vad är smartast? Och framförallt: tänk om jag stänger en dörr nu?
För det är ju nackdelen med val – att de per definition innebär att man också väljer bort något. Väljer man marknadsföring och nationalekonomi kommer man sannolikt inte kliva rakt in på en investmentbank i London om ett år. Och hur i hela friden ska man veta vad man vill om ett år?
Här kommer fördelen med val in – att när de väl är gjorda, är vi rätt bra på att anpassa oss till dem. Man orkar helt enkelt inte gå runt hela dagarna och fundera på hur livet skulle ha varit om man valt en annan huvudinriktning den där dagen på våren 2013. Så oavsett vad man väljer, tycker man i efterhand att man gjorde rätt (visar en massa studier i konsumentpsykologi, som man får lära sig om om man väljer… marknadsföring).
Det är i och för sig en klen tröst för den som måste fatta beslutet här och nu. Och det gäller naturligtvis inte bara huvudinriktningarna på Handels, utan allt man gör. Då kan det vara bra att tänka på det här:
1. Det är helt okej, och naturligt, att ha ångest över viktiga beslut. Det går inte att resonera bort ångesten. Man får bara ta ett djupt andetag, låta den där klumpen i magen finnas några veckor, och lita på att den förr eller senare kommer att försvinna, som alla klumpar gör.
2. I slutändan spelar det inte så stor roll. Nästan alla beslut som känns stora i ögonblicket, är ganska små i backspegeln. Riktigt avgörande saker märker vi oftast inte ens när de händer (som att jag träffade Sandra på jobbet 2007, blev kompis med henne, och att det i förlängningen ledde till två superroliga år i New York). Valet av inriktning kan spela roll för det första jobbet, men med största sannolikhet är det inte där du kommer att stanna. Redan ett par år in i karriären kommer alla (och du själv) ha glömt vad du pluggade. Det man minns är de kurser, vänner och lärare som man verkligen tyckte om.
3. Man kan alltid välja om. Om du sitter där på din konsultfirma några år efter examen och inser att det ju var hedgefondmäklare du skulle bli (inte för att jag någonsin har hört talas om att någon har känt så, men ändå) är det ju bara att plugga lite mer. Då kommer du antagligen också att bli en väldigt bra mäklare, eftersom du verkligen känner dig kallad och dessutom har andra, värdefulla perspektiv att tillföra.
4. Världen är större än Handels. Och än Berghs, KI, Beckmans och KTH. En sak som alla, ALLA, har gemensamt när de ser tillbaka på sina pluggår är att de förfäras över hur strömlinjeformat det var. Oavsett vilken skola man gick på, fanns det en massa outtalade regler och principer för hur man skulle göra, och vad som var bra och viktigt. Det första som händer när man börjar jobba är att man får en hink isvatten över sig från världen runt omkring. Världen som inte vet någonting om vad ”alla” tyckte och visste på skolan, och som inte kunde bry sig mindre. Och när man har torkat upp från den första chocken tycker de flesta att det är ganska uppfriskande. 100 meter bort på Sveavägen sitter folk som är precis lika smarta som du och vet inte ens skillnaden på Accounting och Finance. Och om du inte låser in dig på en Handelsfakultet för all framtid och kastar bort nyckeln, kommer det att vara precis de människorna du kommer att jobba med. Och det kommer att bli skitkul.
Lycka till med alla val nu! Och när allt känns motigt kan man tänka som jag brukade göra när jag övningskörde: det finns så många idioter som har körkort. SÅ omöjligt kan det faktiskt inte vara.