Hotshots och höftmått
- 3 min
Det är inte ofta jag hyperventilerar när jag läser debattsidor. Jag är liksom för luttrad för det. Men när jag läste Karl-Johan Karlssons inlägg i Expressen om skönhetsideal och självsvält blev det faktiskt riktigt svårt att andas.
Här är alltså en person, en vuxen person, som på allvar verkar tro att botemedlet mot allvarliga sjukdomar är att han går ut och berättar vad han och andra män tänder på (smala midjor kombinerat med breda höfter, inte hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden) I nästa andetag förklarar han att män inte har någonting med problemen att göra (”hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet”) för att sedan förtydliga att ”nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen.” Mitt i alltihop lyckas han också drämma till med en fantastisk beskrivning av unga kvinnor och män: ”unga tjejer är extremt lättpåverkade. De tuggar i sig idealet med hull (nja) och hår. Klart att de flesta unga killar vill ha sexpack och väldefinierade bröstmuskler, men bara ett fåtal grabbar ägnar halva sin vakna tid åt att försöka se ut som en manlig supermodell.”
Det är som sagt inte ofta jag hyperventilerar, och det är inte ofta jag är direkt oförskämd, men nu måste jag ändå fråga: ÄR MÄNNISKAN HELT JÄVLA DUM I HUVUDET?
Karl-Johan lyckas i sin text förklara hur han vill ha kvinnors midjor, höfter, revben, skulderblad och vikt. Han fastslår att det han gillar är det rätta (”så här borde modellerna se ut, det fattar vi också, och därför presenterar vi nu några glada tjejer av lite större storlek”, menar han att agenturerna borde säga) och ställer sig frågande till hur kvinnor kan vilja göra något alls om det inte är vad killar gillar och vill ha.
Och med denna totala brist på probleminsikt ger Karl-Johan faktiskt själv svaret på frågan han ställer. Vi är där vi är för att män som han fortfarande delar upp kvinnor i kött- och bendelar och recenserar dem utifrån egna smakpreferenser. Vi är där vi är för att han bekräftar att det viktigaste som finns för en kvinna är att estetiskt tillfredsställa honom, mannen. Vi är där vi är för att han inte gör ett enda försök att ta fokus bort från kroppen och kanske insinuera att det finns andra aspekter av människor som är viktiga än förhållandet mellan midjan och höfterna.
Så länge folk resonerar som Karl-Johan Karlsson kommer idealen att fortsätta skifta, men sjukdomsbilden vara konstant. För det spelar faktiskt ingen jävla roll om den man ska uppnå är synliga revben eller att vara ”en glad tjej av lite större storlek”. Problemet ligger inte där, vilket Karl-Johan skulle inse om han bara funderade i två sekunder på det han skrev om skillnaden mellan hur unga kvinnor och män förhåller sig till sin kropp.
Det här är knappast det bästa jag har skrivit, men så blir det när det är i affekt. Nu tänkte jag gå och dricka hotshots. Till Karl-Johans stora förvåning kommer jag inte bry mig ett skit om vad det gör med vare sig mina skulderblad eller höfter. För, tro det eller ej, ibland finns det andra orsaker till att människor gör saker än att maxa olika kroppsdelar i en Expressen-skribents ögon.