Hollywood Hopeful
- 2 min
- 2 kommentarer
NU, mina vänner, är det dags för ett avslöjande av den mindre intressanta arten (för alla utom för mej): Jag ska åka UTOMLANDS. Idag stiger jag på ett plan som tar mig till Los Angeles. Där ska jag vara tillsammans med min dude i två himla MÅNADER och skriva, skriva, skriva. Det ska bli bok, blogg och forskning. Det ska göras avbrott för löpning på stranden, spirulinashakes och färskpressad juice baserad på min blodgrupp. Det ska bli grillade majskolvar och allt häng jag har missat den här senaste månaden eftersom Anton åkte dit i förväg. Det ska helt enkelt bli fantastiskt.
För er innebär det här inte så mycket utom att jag inte är tillgänglig för någonting egentligen förrän i slutet på november. Och att jag kommer kunna läsa mailen och era kommentarer ungefär när ni går hem från jobbet, för då kommer jag att gå upp. Förhoppningsvis vägs detta upp av ett mycket rikt amerikanskt perspektiv på precis allt.
(Här kommer en disclaimer: Jag förstår om jag/vi låter som helt vansinnigt bortskämda människor. Det är vi inte. Men vi är människor som har jobbat i flera år för att ordna våra liv så att vi ska kunna göra precis såna här saker. Vi har båda flexibla jobb som går att göra på distans. Vi har förberett oss noga och sparat pengar. Vi har gett upp en massa trygghet för att kunna ta chanser. Och det har funkat. Vi vet inte hur det kommer vara om några månader eller ett år, men nu, just nu, går det bra, och då gäller det att köra. För vem vet när den möjligheten kommer tillbaka.
Gällande det OEHÖRT fruktansvärda i att jag som bryr mig om miljön åker flygplan, säger jag som förut: ja. Det är inte bra. Resor är min last. Men jag gör allt jag kan för att kompensera på andra fronter, genom vegetarisk mat, minimal konsumtion, kollektivtrafik, osv.
Gällande allt annat: jag är så glad över det här, och tror att jag kommer att lära mig så mycket, och jag hoppas att ni blir inspirerade att göra något som ni längtar efter!)