Hjärnspöken

  • 1 min

Jag misstänker att de flesta ha sett annonserna för UN Women som har snurrat på internet de senaste dagarna? De använder riktiga google-sökningar i olika länder. Förslagen som kommer upp är alltså vad flesta sökningar går ut på. Här är två exempel:

Och hepp hepp den som tror att det är annorlunda i Sverige. Gjorde den här igår:

Jag tycker att det här är jäkligt bra och viktigt för det sätter fingret på… tja, verkligheten. Samhället är inte jämställt och kvinnor utsätts för en massa olika former av diskriminering och den som säger emot borde tvångsintas för läsning av dagstidningar i en vecka eller så. För det händer trots allt. Trots alla de objektiva siffror och subjektiva beskrivningar om bristande jämställdhet som fullkomligen väller över oss varje dag, fortsätter väldigt många, framför allt män med makt, att påstå att de minsann är för jämställdhet och inte har något med problemet att göra. Att de kvinnor som vittnar om motsatsen i bästa fall har missförstått alltihop och i värsta fall är rabiata galningar som vill förbjuda människor att ha ett kön.

Genom att den som har makt först diskriminerar den som inte har det, och sen påstår att det är frid och fröjd och allt annat bara är hjärnspöken, blir det ett dubbelt svek. Alla som någon gång har sagt sanningen och ändå inte blivit trodda på vet precis hur det känns. Hur man först tycker att alla andra verkar dumma och/eller blinda, men sen börjar tvivla på sig själv. Hur man oftast till slut faller in i ledet.

Om man som man är för jämställdhet finns det bara ett rimligt sätt att agera: att erkänna att samhället inte är jämställt, att inse att man själv är orättvist privilegierad, och börja jobba för att förändra det. För känslan av att det är okej som det är, den är tyvärr bara ett hjärnspöke.