Hittills
- 1 min
Nu har jag varit tillbaka i Stockholm i lite mer än en vecka. Känns som jag har blivit körd i en centrifug. Så mycket jag vill göra och så otroligt få timmar på dygnet. Men so far:
Bäst hittills: Borde ju här skriva ”att träffa alla”. Men faktiskt: jobbet, eller vad man nu ska kalla min sysselsättning som doktorand. Har kommit hem skitsent varenda kväll men alldeles lycklig. Så bra folk som gör så bra saker. Har nog inte riktigt förstått hur mycket jag har saknat det. Kommer garanterat att skriva mer om det framöver.
Sämst hittills: Vädret. Stockholm välkomnade mig med 10 grader och spöregn. Alla mina höstkläder finns i ospecifierad ouppackad resväska, så nu går jag här och huttrar i chiffongskjortor och shorts.
Mest överraskad över: Att det är så himla lugnt här, liksom? Även om det är massor med folk på samma ställe (typ tunnelbanan eller Agent Mollys innergård) är alla sansade. Ingen skriker och ingen knuffas. Ingen gör något konstigt. Både bra och dåligt, antar jag.
Saknar mest: Sandra.
Saknar minst: Amerikansk mobiltäckning och internetuppkoppling.
Jobbig grej: Jag kan inte prata vettig svenska. Inte som att jag bryter eller så, men alla svenskar i Nevvan slänger in en massa amerikanska ord utan att man tänker på det och här låter det helt stört.
Ska göra härnäst: Packa upp och inreda en lägenhet, skaffa gymkort, förhandla om bolån, förnya körkort, skicka en faktura, försöka fatta vad som gäller med CSN, åka till Uppsala två gånger och lite annat smått och gott.
Vi hörs imorgon om jag överlever.