Här kommer genuspolisen!

  • 3 min

Fick en fråga om vad jag tycker om den här artikeln som har delats rätt mycket på senaste tiden. Den handlar om barn och könsroller och själva grundfrågan är väl egentligen inga konstigheter: ”Att vi föräldrar vill att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hämmas av stereotypa könsroller om hur en kille eller tjej ska vara är inget nytt”, börjar artikeln. Men sen blir det så mycket konstigheter att jag tror att vi måste göra en klassisk fråga-svar, eller snarare, eftersom frågor saknas, påstående-svar.

”Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.”

Genuspedagogiken i skolan är så pass ny att det är svårt att se resultaten av den på brott och yrkesval, som ju görs av vuxna. Dessutom är det ganska få ställen som arbetar aktivt med genuspedagogik. Men ja, håller med om att skolans jämställdhetsarbete inte lyckas helt strålande.

”Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.”

Det är ju jättesvårt att veta vilka dessa ”genusfundamentalister” är eftersom skribenten inte berättar det. Men det stämmer att genuspedagogik går ut på att vuxna inte behandlar barn olika baserat på deras kön. Däremot behandlar man barn olika baserat på förutsättningar och personlighet. Resten av påståendena är snurriga, och vissa är direkt felaktiga. Ingen förbjuder någon att klä sig på något sätt eller att leka vissa lekar, det har ingenting med genuspedagogik att göra. Visst är det här en debattartikel, men någon faktakoll måste väl ändå finnas? Det är onödigt att komma med rena osanningar i en redan bitvis infekterad fråga.

Sen kommer en lång passage om Martin Ingvars forskning, som återigen används som en motsats till normkritik eller feminism (precis som i Belinda Ohlssons program). Jag har aldrig uppfattat något Ingvar har sagt eller skrivit på det sättet. Ja, det finns biologiska skillnader mellan pojkar och flickor och kvinnor och män. Det är få feminister (eller andra) som påstår att det inte skulle vara så. Det är inte i biologin problemen sitter, utan i den sociala miljön. Vilket intressant nog även skribenten i den här artikeln kommer fram till:

”Ska de (barnen) utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla. Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män. Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.”

Och med det låten Alf B Svensson som vilken genuscertifierad förskolepedagog som helst. Som så ofta rör det sig alltså om olika människor som vill exakt samma saker, men som har fått för sig motsatsen. Som använder trubbiga slagträn och öknamn helt i onödan. Det är så himla sorgligt.