Hälsofällan
- 3 min
Jag fick en kommentar på instagram från en person jag inte hade sett förut, så av nyfikenhet kolla jag inte hens flöde, och där hittade bland annat en bild med följande citat:
Being healthy and fit is so much more important than being skinny.
Personen hade naturligtvis lagt upp det i positivt och peppande syfte. I alla möjliga sammanhang hör man ju liknande grejer, typ: det spelar ingen roll hur man ser ut så länge man är hälsosam! eller Hon är smal/tjock, men inte på ett ohälsosamt sätt!
Jag fattar som sagt att det här är sagt i all välmening. Fokusera på hur du mår, inte på hur du ser ut, vilket ju är helt rimligt. Men, som jag ser det är det ändå ganska problematiskt.
Till att börja med är det här med hälsa väldigt luddigt. Hälsan sitter ju i huvudet och i kroppen i en salig röra. Den är en kombination av arv och miljö, tur och otur, saker man själv kan kontrollera och sånt man absolut inte kan kontrollera. Dessutom är den väldigt svår för någon utom en själv att veta något om. Till och med läkare, trots att de har all möjlig yrkeskunskap och blodprover och what not, måste ju fråga sina patienter hur de känner sig, ibland på en skala från 1 till 10, för att kunna ge rätt hjälp.
Att därför titta på någon annan och utifrån det avgöra om hen är hälsosam, oavsett om det handlar om vikt, lyster i hyn eller vad tusan som helst, är alltså i princip omöjligt. Det vi bedömer är ju ändå hur personen ser ut att må, inte hur hen i själva verket mår.
Men även om det gick att avgöra precis hur hälsosam någon är genom att titta på dem, tycker jag inte att det är något vi borde bry oss om. Hälsa är som sagt komplext och individuellt. När vi ger andra tummen upp eller ner baserat på hur hälsosamma de ser ut är det egentligen bara en annan sida av samma förtryckande mynt som när vi säger att någon är för kort eller för smal. Vi sätter upp en ouppnåelig standard för vad som är normalt och så sågar vi oss själva eller andra för att de inte når dit. Det är precis lika krampaktigt och kontraproduktivt som vilket ideal som helst.
Så vad tusan beror det på att vi har hamnat här, där något så trevligt som att må bra blir ett problem? Som vanligt tror jag att man kan följa pengarna. Om det finns pengar att tjäna på att folk vill gå ner i vikt är det ingenting mot hur mycket som finns att tjäna på allmän hälsohets. Jag orkar inte ens tänka på hur många kronor jag har lagt på vetegräs och acaismooties och annat som på något oklart sätt ska vara hälsosamt, utan att ens fundera på det. Eller hur många gånger jag har tackat nej till att träffa en kompis för att jag måste hinna träna, eller ångestat över snabbmat jag har ätit. Är det hälsosamt? Jag har ingen aning. Något jag däremot vet är att många av de ögonblick jag minns mest i livet har tillkommit under väldigt ohälsosamma förutsättningar (läs alkohol/cigaretter/sol/sena nätter). Och att jag TROTS alla C-vitaminer blir förkyld och trött. Och aldrig orkar bära tunga matkassar särskilt långt.
Jag menar så klart inte att alla ska sluta träna eller äta blåbär. Det vore ju att igen ersätta ett tvång med ett annat. Det viktiga är att släppa sargen och ifrågasätta vad vi gör och varför. Och framför allt, låta det vara upp till var och en. Om vi vill ha en fri värld där människor får vara som de vill, ingår det ju att de också ska ha rätt att vara ohälsosamma. Och om vi vill ha en värld där vi inte fokuserar på utseende, ingår det att också släppa taget även om det mest välmenande.