Gyllene regeln
- 1 min
- 1 kommentar
Det här tyckte jag var himla bra skrivet av Lina Thomsgård: Måste jag verkligen vara någons dotter?
Det finns så många saker vi som samhälle ägnar oss åt som i alla sin vardaglighet manifesterar att människor inte är lika. Exempelvis att kvinnor fortfarande ofta definieras av sina förhållanden till män, snarare än som sig själva. Att så många män vaknar till liv i jämställdhetsfrågor först när de själva får döttrar (och det alltså blir personligt) är ett jätteproblem. Alltså, bättre sent än aldrig, så klart, men LITE bättre fantasi än så kan man väl ändå förvänta sig av smarta vuxna människor?
Men det är kanske inte alltid så lätt. Om man har svårt att hålla skillnad på vad som är schysst och oschysst att göra mot andra människor tror jag ändå att det kan vara smart att tänka så. Alltså: skulle jag vilja att någon gjorde så här mot mig eller någon jag tycker mycket om? Det är en fråga man lär sig redan på dagis, och den är tydligen förvånansvärt relevant för många även i vuxen ålder.