Gräset är aldrig grönare
- 1 min
- Kommentera
Efter fem dagar i världens soligaste Stockholm känns det mycket tveksamt att hoppa på planet tillbaka till New York. Här finns ju vänner, familj, nya bebisar, kranvatten, Acnebutiker, dillstuvad potatis! Jag blev till och med lite rörd när tjejen efter mig i kassan på Seven Eleven beställde en surdegstoast med getost och ruccola (bara i Sofo, mina vänner, bara i Sofo).
Men. Jag har ett vagt minne av att jag tänkte precis samma sak när jag knölade mig in i taxin på Manhattan för några dagar sedan. Är jag helt dum i huvudet som lämnar 22-gradig värme, gula taxibilar och frozen margaritas för gamla vanliga Stockholm?
Kontentan får bli att det finns så väldigt många platser i världen som helt enkelt är bäst, och man kan inte vara på alla samtidigt. Så nu vinkar jag hej då till Sverige för den här gången. Vi ses igen i augusti!
(I morgon ska jag skriva om Guldägget. Lovar.)
Här är jag nu. Så vackert att man blir gråtfärdig.