Glöm inte vem du ska bli

Tänkte passa på att bjuda på en tankeövning som förhoppningsvis kan förändra hur du ser på 2015 (och alla år som kommer efter det). Jag ska inte överdriva och säga att den har förändrat mitt liv, men jag kan vara helt saklig och säga att den har förändrat mitt liv. Precis som när jag första gången fick frågan varför gör du det du gör, var det några enkla meningar som fick mig att inse att mitt liv var ett impressionistiskt konstverk och jag hade stått och glott på en färgklutt i vänstra hörnet och undrat varför jag inte fattade vad bilden föreställde. Jag tänkte att du skulle få prova:

Övningen 85-åringen

Sätt dig i lugn och ro och fundera på dig själv som du skulle vilja vara som 85-åring. Skriv ner det du tänker, som stödord eller som en berättelse. Hur ser du ut? Var är du? Hur är vädret? Vilka människor har du omkring dig? Vilken typ av historier berättar du om ditt liv? Försök att vara så konkret som möjligt och låt det ta tid. Om du tröttnar kan du avbryta och fortsätta någon annan gång när du är mer inspirerad. Det viktiga är att bilden du ser framför dig känns bra.

När du har fått ner orden på papper tar du dig en ny funderare. Vad kan du göra nu, idag, för att öka chanserna att bli den 85-åring du vill vara? Behöver du en utbildning? Behöver du mer eller mindre pengar? Behöver du resa eller flytta? Behöver du mer tid till vissa saker, och mindre tid till andra? Skriv ner dem också, och ta tid på dig här med.

Det här är din måttstock. det är det enda som är viktigt. Och ofta säger den helt andra saker än vårt slarviga, självupptagna vardagsjag.

Allas bilder är olika och det som verkar helt rimligt för mig kanske låter helt idiotiskt för dig.

Allas bilder är olika och det som verkar helt rimligt för mig kanske låter helt idiotiskt för dig. Poängen är att när man har gjort övningen är det nästan omöjligt att inte kolla på sitt liv och inse att man oroar sig för åtminstone tjugotre saker som är helt meningslösa. Den inre tanten/farbrorn skiter i det här projektet. Kunde inte bry sig mindre. Däremot skiter hen inte i den planerade Australien-resan som aldrig blir av. Eller doktorsavhandlingen som du skulle påbörja om det inte bara var så dåligt betalt i den akademiska världen. Eller de sena middagarna med alldeles för mycket vin när vi skrattar så att vi gråter och inte orkar städa nästa dag för att huvudet håller på att explodera.