Galadags

I kväll är det alltså dags igen. Dags att snöra på sig snaran och klackskorna och sitt mest generösa leende. Hela lilla reklambranschen på ett och samma ställe. Så mycket förväntningar och så mycket bubbel.

Första gången jag var på Guldägget var 2007. Då tappade jag blixtsnabbt bort alla 5 personer jag kände och fick ägna hela kvällen åt att försöka se avslappnad ut fast jag i själva verket var panikslagen. Några år senare känns det snarare som ett stort släktkalas (vilket det bitvis är, för min del). Man vet ungefär hur det kommer att bli, men det gör inget, för det kommer att bli bra. Man kommer att prata med många man gillar och några man inte gillar. Man kommer att tappa bort de flesta och hitta nya. Man kommer att få höra skvaller och några kommer att bli osams. Några kommer att vara jätteglada och de allra flesta lite lagom besvikna. Man kommer att hamna på alla efterfester utom den man trodde att man skulle gå på.

Jag kan knappt bärga mig. Vi ses kväll!