Några tankar om Gail Dines.
- 4 min
På Nordiskt Forum stiftade jag för första gången bekantskap med forskaren och anti-porraktivisten Gail Dines. Dines är sociolog som har forskat kring hur porren påverkar populärkulturen i över 20 år, och bland annat skrivit boken Pornland. Kortfattat kan man säga att Dines inte är särskilt förtjust i de resultat hennes forskning har visat (således aktivismen).
Dines är en fenomenal föreläsare. När hon tog scenen på NF blev det direkt knäpptyst i publiken. Alla nickade, skrattade, höll med och förfärades på precis rätt ställen. Här är ett klipp från en snarlik föreläsning hon höll i Australien för några år sedan:
Jag som själv är intresserad av hur olika kulturella uttryck (reklam i mitt fall) påverkar samhället tycker ju så klart att det är jättespännande att höra andra forskare som gör liknande saker, framför allt när de gör det bra. Dines får allt att låta så enkelt, så tydligt och rakt. Det är häftigt. Problemet är bara, och det är därför jag har gått och ältat det här sen i juni, att jag inte kan köpa allt det hon säger.
För att klargöra: jag har inte läst Dines forskning utöver de presentationer som finns på Youtube. Det kan vara så att allt hon säger som jag inte har koll på stämmer. Problemet är att så fort hon touchar ett område jag faktiskt kan (som reklam och mediateori) så är det hon säger ofta förenklat och snedvridet.
Under Nordiskt Forum påstod Dines bland annat att reklam utformas för att få folk att må dåligt, vilket gör att de handlar mer (och att det är en av anledningarna till att kvinnor objektifieras i reklam). Det finns det vad jag vet ingen som helst forskning som stödjer. Hon hävdade vidare och Miley Cyrus och Madonna måste vara ett offer för kapitalismen, eftersom ingen människa skulle bete sig som de gör av fri vilja. Det tycker jag också är väldigt skakigt att säga utan belägg från exempelvis psykologiska teorier. I Australienföreläsningen menar hon att ”women-friendly porn” inte existerar (vilket inte stämmer, det finns feministisk porr även om den så klart är väldigt ovanlig jämfört med den icke-feministiska) och att det i så fall kanske finns ”5, 50 eller 5000 kvinnor som uppskattar det”. Igen saknas källor eller teorier som stöttar påståendet, som dessutom låter helt orimligt i mina öron (det måste ju finnas fler kvinnor än så som jobbar med det, till och med).
Men framför allt är det tveksamt hur Dines beskriver själva grunden till problemen: att det finns en välorganiserad, ondskefull kapitalism som medvetet förstör för kvinnor för att tjäna pengar. Den bilden är vanlig i politisk vänsterdebatt, men har kritiserats av sociologer sedan urminnes tider, just för att det inte finns något vetenskapligt stöd för den. Resultatet är det ingen som ifrågasätter – alltså att det finns negativa konsekvenser av kapitalism, att kvinnor sexualiseras och objektifieras i media, att det får negativa effekter för vanliga kvinnor. Däremot har man inte kunnat fastställa att intentionen skulle vara det. Att det ser ut som det gör beror alltså inte på att det finns hemliga klubbar där företagare samlas och gör upp gemensamma planer. Snarare är världens företagande väldigt fragmenterat, där de flesta inte har en aning om vad de andra håller på med. På en rak fråga tror jag att de flesta företagare svarar att de vill hjälpa sina kunder, inte förstöra för dem (här kan man ju också gå till sig själv – hur många känner du som går till jobbet för att jävlas?).
Och ändå, trots att få vill andra illa, hamnar vi där vi gör, med alla de här problemen. DET tycker jag är intressant. DET är värt att forska på och försöka förstå.
Det finns ingen som blir gladare än jag av att akademiker engagerar sig för att förändra världen, och jag tvivlar inte alls på att Dines har goda intentioner. Däremot är det viktigt att inte låta målet helga medlen. Bara för att nåt låter bra betyder det inte att det stämmer. Det är jobbigt, men det är först när vi försöker fatta saker på djupet som vi kan få ordning på de riktiga orsakerna till problemen, och de riktiga lösningarna.