Fulkultur
- 1 min
- 4 kommentarer
Jag tycker verkligen inte om snobbighet, oavsett hur den tar sig uttryck. Därför har jag lite problem med att jag liksom själv är det. I alla fall när det gäller kultur. Smaken är ju givetvis olika osv men det finns ändå någon slags absolut gräns mellan bra och dåligt. Jag HATAR dålig kultur. Jag försöker ibland, eftersom jag tänker att det bara handlar om att jag måste slappna av lite. Dålig musik kan jag stå ut med, i alla fall i vissa sinnesstämningar. Dålig film och TV är svårare. Men värst är ändå böcker. Jag mår fysiskt illa av dåliga böcker. Sist jag försökte läsa en svensk deckare räckte det inte med att bara sluta läsa den, jag var tvungen att gå och slänga den i papperskorgen och gå ut med soporna direkt. Kunde liksom inte ha de dåliga orden i mitt hem (insert psykisk diagnos här). Det kan bero på att jag blir så provocerad av att det finns så himla mycket bra böcker, tusen och åter tusentals som man aldrig kommer att hinna läsa, och så sitter ändå folk och läser… tja. Vad man nu ska kalla det. Värdelösa ordsamlingar.
Därför var det mycket traumatiskt för mig när jag hittade det här inlägget hos Nanna Johansson, där hon har markerat sina värsta passager ur 50 Shades of Grey (svenska översättningen).
Jag har ju fattat att jag med min sjukdomsbild inte ska läsa själva boken. Men det här räckte. Fram emot sista bilden skrek jag rakt ut av ångest och förfäran.
Varsågod att prova själv om du vill komma i riktig fredagsstämning.