Fredagsöl!

Ibland får jag kommentarer om att jag glorifierar alkohol när jag skriver. Att det är lite väl mycket fokus på sena nätter och frozen margaritas på Instagram. Jag kan på ett sätt hålla med om det. En enkel förklaring är att man helst tar en bild, eller berättar för någon annan, när man har trevligt. Alla de kvällar man sitter med havregrynsgröt framför datorn är inte så kul för någon annan att titta på eller höra om.

Men faktum är att jag nog dricker ganska mycket mer än genomsnittspersonen. Det har också en enkel förklaring: jag är inte genomsnittspersonen. Jag är in my twenties, som det heter, jag har inga barn, jag har alltid bott i storstäder och jag själv och de flesta av mina vänner jobbar inom media och kultur. Alla är faktorer som gör att man med stor sannolikhet befinner sig i närheten av alkohol ungefär hela tiden.

Jag vet att alkohol är farligt, både för en själv och andra. Jag har sett vad det kan göra med människor man tycker om, och med människorna runt omkring dem. Jag skulle aldrig sätta mig bakom ratten med ens en folköl i kroppen, skulle aldrig köpa ut till någon under 20, skulle aldrig fråga någon som beställer mineralvatten varför de inte dricker.

Men ändå. Jag, precis som de flesta människor tror jag, gillar ju att dricka. Jag gillar vad det gör med mig. Nästan alla mitt livs roligaste ögonblick har varit när jag har druckit. Och här kan man snacka om att vara en förebild och visst, jag skulle kunna låtsas att jag på sin höjd smuttar på ett glas rött på fredagskvällen. Men det är inte sant, och vem skulle kunna identifiera sig med mig då? Faktum är att mitt liv inte hade varit såhär om jag inte hade druckit. Jag hade inte varit samma person med samma erfarenheter.

Ett annat problem med den svart/vita bild som ofta uppstår kring alkohol (den officiella där man bara får prata om det som en katastrof, den vardagliga där folk hetsar varandra till att dricka) är att den faktiskt gör det svårare att upptäcka problemen. När det kategoriskt är fel att dricka, men nästan alla ändå gör det, blir det svårare för dem som verkligen har problem att få hjälp. Man pratar om “lika goda kålsupare”. Som att den som kan hantera sitt drickande och den som verkligen inte kan det princip bara är olika nyanser av samma sak. Men alla som har känt en alkoholist vet att det inte är så. Människor kan vara fulla utan att vara i riskzonen. På andra märker man redan efter kvällens första glas att de har en sjukdom som gör det här väldigt, väldigt problematiskt.

Jag skulle vilja ha ett öppnare samtal om alkohol. Där jag själv kan dricka, men också prata med min kompis om jag märker att hen är på väg i fel riktning. Jag hoppas att de skulle göra samma sak för mig. Ett annan bra grej i sammanhanget är Systembolagets nya promillekoll. Med den appen kan man se till att man hela tiden ligger på maximal rolighetsnivå.