Frankenstorm osv
- 2 min
Hej på er. Nu har jag uppkoppling för första gången på två dygn. Istället för att landa i Stockholm tisdag morgon sitter jag fast i New York, i värsta fall en vecka till.
Jag var ju i New York för Irene förra året som var något av ett anti-klimax. Så var det inte den här gången. Själva stormen pågick bara några timmar, men hela nedre Manhattan är strömlöst och kommer enligt beräkningarna vara det i fyra dagar till. Det låter ju inte så farligt förrän man börjar fundera på vad det innebär: inget internet. Ingen mobiltäckning. Inget varmvatten. Skitkallt på nätterna. Kolsvarta gator. Man kan inte betala med kort någonstans. Ingen kyld eller värmd mat finns att köpa, utom hos pizzeriorna som har vedeldade ugnar. Det tog oss nästan ett dygn att fatta att det fanns el högre upp, eftersom vi ju inte kunde kommunicera med omvärlden. Nu har jag tagit mig hem till en kompis på UWS (till fots) där allt funkar vilket känns som världens största lyx.
Men det jag tänker på mest är ändå hur bra jag har det. Det är lätt att tänka att när katastrofer slår till blir alla människor lika. Så är det ju verkligen inte. Den som har pengar och kontakter klarar sig otroligt mycket bättre. Den som kan köpa en businessclass-biljett kan flyga vart de vill redan idag. Eller ta in på hotell där det finns el. Taksviterna på Trump SoHo lyste hela stormnatten såg vi från vår kolmörka lägenhet. Och i enlighet med marknadspriser blir det otroligt mycket lättare att få tag på det man behöver om man har råd att betala 10 dollar för en flaska vatten. Och som sagt, även om jag inte kan casha upp för hotellrum och flygbiljetter är det liksom ingen katastrof.
Hur som helst, ville bara säga det och att om jag inte svarar på mail och kommentarer som vanligt beror det helt enkelt på att jag inte har internet. Håller tummarna för att allt återställs så fort som möjligt och att jag kan komma HEM HEM HEM.