Från vänsterkanten
- 2 min
- 1 kommentar
Tentasvarspapprena på Handels såg ut som att de hörde hemma på 30-talet eller nåt. Tydliga linjer och marginaler och boxar och ställen där man skulle skriva namn och inskrivningsnummer (19492 hade jag, brukar ibland chocka nuvarande studenter där med detta. Så gammal är jag). Jag la pappret med långsidan mot mig. Några timmar senare gick jag och tvättade av blyertsklegget från sidan av handen och sedan dess har jag haft exakt noll nackdelar av att vara vänsterhänt.
Det är så himla konstigt när man ser eller läser nåt som får en att inse att man kan se något på helt olika sätt. Jag har nämligen aldrig fattat att hänthet skulle kunna vara ett problem. Snarare har jag trott att det var lite fint att vara vänsterhänt? Det finns ju någon idé, eller myt, om att vänsterhänta är mer kreativa. På reklambyråerna jag har jobbat på har det varit jättevanligt, typ 50/50 kanske. På Wieden är det en självklar fråga från IT vilken sida av datorn musen ska kopplas in. Jag, Sandra och Mathieu satt för bara några veckor sedan och jämförde vår hänthet över lunchen. Vilken hand använde vi till pennan, till telefonen, till pingisracket. Rätt kul, rätt meningslöst.
Men så läste jag den här artikeln och blev liksom helt paff. ”Vänsterhänta är unika, inte avvikande, poängterar forskaren Louise Rönnqvist”, ”Bland de barn vars mödrar missbrukat alkohol under graviditeten är nästan hälften icke-högerhänta. De har också ofta koordinationsproblem”, ” Bland de prematura barnen finns signifikant färre som är högerhänta. Det är också vanligare att man inte utvecklat någon tydlig höger-vänster-preferens. Ju mer prematura barnen är desto vanligare är de att de inte har någon tydlig sidoskillnad.” och ”Fortfarande händer det att Louise Rönnqvist får frågan från oroliga föräldrar om de ska träna sina vänsterhänta barn att skriva med höger hand. Hennes svar är nej, i de allra flesta fall.”
Jösses. Om jag läste det här och fick ett vänsterhänt barn skulle jag också bli orolig. Betyder det att man som mamma har fuckat upp under graviditeten? Eller bara att det är något slumpmässigt allvarligt fel på barnet?
Så behöver det ju verkligen inte vara, vilket jag tror forskaren i artikeln försöker förtydliga, men jag tycker att det försvinner lite bland de dramatiska citaten. Men jag ser helt klart en möjlighet. Nästa gång jag snubblar ner för en trappa eller tappar en tallrik i marken eller går in i en lyktstolpe ska jag helt klart skylla på att jag är vänsterhänt.