Frågestund
- 7 min
De senaste veckorna har det gått runt en slags frågestafett bland bloggar där man själv svarar på 11 frågor och sen ställer 11 nya frågor till 11 bloggare man gillar. Jag älskar sånt. Men jag blir liksom aldrig medbjuden eller hur man ska säga? Nåväl, om man inte blir bjuden får man bjuda sig själv. Därför tänker jag helt sonika svara på Fannys frågor för de tyckte jag var himla bra. Dessutom blir det en liten introduktion till vem jag är, om du inte har hängt här så länge!
Kallar du dig feminist och, beroende på svar, varför/varför inte?
Det gör jag, sedan ungefär 7 år skulle jag tro. Var alltså inte en sån där härlig indieunge som de flesta av mina vänner verkar ha varit. Jag var en politisk och personlighetsmässig vinflojel i stort sett hela min uppväxt, men de senaste fem åren har jag ”landat”, tror jag.
Idag kallar jag mig feminist för att jag är för jämställdhet, anser att vi inte är där idag, ser stukturella orsaker till att det är så, och vill kämpa för att ändra på de strukturerna. Jag ser inte feminism som en kvinnofråga, utan som en fråga om mänsklig frihet som är nära knuten till bland annat antirasism och HBTQ-rättigheter. Jag tror helt enkelt att vi behöver hjälpas åt för att ge alla möjligheter att leva det liv de vill leva, och att samhället kommer att bli bättre då.
Var har du din politiska hemvist i övrigt?
I det gröna lägret. Är medlem i Miljöpartiet och språkrör för MPNY, Miljöpartiets lokalavdelning i New York. Men jag så har det inte alltid varit, precis som med feminismen är det något som har växt fram. Jag kommer från en släkt och familj där de flesta röstar borgeligt, medan de flesta av mina vänner står till vänster på den politiska skalan. Det gör att jag har folk omkring mig som jag tycker om och respekterar som röstar på alla riksdagspartier utom SD. Det tror jag är jätteviktigt om man ska utvecklas, att utsätta sig för olika sätt att se på saker och ting. OBS att vissa porslinsföremal kanske flyger i marken på köpet, men det gör inte så mycket. Det finns sopkvastar.
Utövar du på några sätt dina politiska övertygelser?
Ehum ja. Kanske lite för mycket ibland. Förutom MP är jag medlem i ett gäng föreningar som jobbar för sånt jag gillar, från Repulikanska Föreningen till WWF. Och så bloggar jag ju om det ett par gånger i veckan, och föreläser då och då. Försöker helt enkelt använda de kanaler som finns för att diskutera och sprida bra grejer som jag läser och ser.
I vardagen försöker jag så gott jag kan. Blev ju till exempel vegetarian för några månader sen, och kör då och då experiment med typ konsumtions- och giftfria perioder. I mitt jobb försöker jag föra in jämställdhets- och mångfaldsperspektiv när jag gör reklam. Vad mer? Jag fick någon slags utbrott på en kompis i november (efter en lång kväll med rödvin bör nämnas) och skrek ”Jag kan för fan inte ligga med någon som inte är feminist!”. Det får väl också räknas som att utöva sin politiska övertygelse.
Är du religiös?
Nej. Är döpt och konfirmerad, men har inte hoppat på det tåget i vuxen ålder.
Sysslar du på något sätt med ”andlighet” (väldigt svepande begrepp, men hoppas det går fram)?
Har hållt på med yoga i rätt många år och för typ ett och ett halft år sen trillade poletten ner kring vad det betyder egentligen. Så nu mediterar jag så gott jag kan och övar på olika yogiska principer. För mig passar det väldigt bra ihop med ett grönt tänkande i allmänhet. Och med KBT. Äsch, det här kan bli ett helt eget inlägg. Men summa summarum: ja, det gör jag.
Är vad du arbetar med viktigt för dig och på vilket sätt?
Reklam i sig är inte viktigt för mig, men vad reklamen kan uträtta är det. Jag tycker att reklam är superintressant eftersom det tar så stor plats i samhället och i det offentliga rummet. Genom att förändra reklamen tror jag på allvar att man kan påverka en massa saker, just för att det finns så mycket resurser. Oftast handlar det bara om att visa ett annat alternativ så tycker alla att det är toppen. Vissa verkar tro att marknadsavdelningar och reklambyråer består av onda kapitalister, men det har jag aldrig upplevt. I de fall det blir tokigt handlar det oftast om att folk bara inte tänker till utan låter sig påverkas av samma normer de själva är med och förstärker. Därför finns det mycket man kan göra med ganska små medel. Jag kan också känna att mitt jobb är viktigt när man får jobba med superintressanta företag och se till att fler får reda på hur bra de är.
Vad har du för inställning till konsumtion?
Oj oj. Mycket ambivalent. Jag älskar fina grejer och har helt klart shopoholictendenser. Råkade även bli höginkomsttagare ganska tidigt vilket ledde till att jag nog redan har konsumerat mer än vad som kan anses rimligt för ett helt liv. Samtidigt vet jag ju att det beteendet är helt ohållbart och inget jag står för egentligen, så jag jobbar på att förändra det. Men det är himla svårt när hela samhället är uppbyggt på att man ska göra motsatsen.
Hur vill du bilda familj/leva tillsammans med andra människor (tänker kärnfamilj, kollektiv, särbo osv osv)?
Jag är ju för tillfället en klassisk singel i storstan, och det trivs jag himla bra med. Har en pyttepytteliten lägenhet där jag bor själv, men många vänner precis runt hörnet. Kan välja precis när jag vill vara med andra och när jag vill vara själv. Så just nu känns frågan om familj väldigt avlägsen.
Men jag tror nog i princip att om man ska skaffa barn, och det vill jag gärna någon gång, är det bra att vara många vuxna i närheten. Inte så att alla måste bo ihop, men jag kan tycka att det kanns lite skört att bara vara två (eller en). Tänk om man blir sjuk? Eller bara stukar foten liksom? Så jag skulle nog föredra en situation där man, oavsett vilken relation barnens föräldrar har, inte är allt för långt ifrån andra bra vuxna. Men framför allt tycker jag att man måste låta alla göra som de vill. Har oerhört svårt för människor som vill lägga sig i andras levnadsval på den här nivån, och ba: Gifta föräldrar är bäst! Straighta föräldrar är bäst! Nej, föräldrar som tänker efter är bäst, tror jag.
Har du några hobbys du ägnar dig åt helt utan prestationskrav?
Jag skriver. Först på jobbet (stora prestationskrav), sen några timmar på/runt bloggen (små prestationskrav) och sen bara för min egen skull (noll prestationskrav). Dagboksgrejer, brev, noveller, politiska upprop, whatever. Och listor. Har listor över allt från mina idoler till mina personliga problem, böcker jag ska läsa och folk som jag älskar. Om jag dog imorgon skulle jag inte lämna efter mig mycket utom en massa guldkläder och tusen olika listor.
Rakar du dig på kroppen?
Japp. Rakar/vaxar rubbet. Och målar naglarna och sminkar mig och sprayar håret. Enligt vissa tar det har ifran mig rätten att bry mig om orättvisor i världen, men det håller jag inte med om.
Har du hopp för mänskligheten?
Olika beroende på dagsform. Bra dag: Det finns så mycket människor som är så jävla smarta och fina och bra, och de har bättre chanser att nå ut än någonsin, så det kommer nog att ordna sig. För fler vill ju gott än ont. Dålig dag: Vi har redan nått peak oil och det är bara en tidsfråga innan klimatkrigen kommer att förinta oss allihop. För tyvärr är många människor väldigt kortsiktiga och tror exempelvis att klimatproblem handlar om isbjörnar och stiliga glaciärer på Grönland, när det i själva verket handlar om atomkrig. Såna dagar brukar till och med mina bästa vänner be mig att hålla käften.