Förskolläraren och morgonsoffan

  • 2 min

Sorry sorry, det blir lite mer om Värvet. Bara lite. En fredagstanke, sådär. Den lyder som följer: I intervjun med Margret Attladottir pratades det mycket om vikten av, och svårigheten med, att blanda folk. Att få tag på folk av olika bakgrund, kön osv till allt ifrån en redaktion till en debattpanel. Kristoffer tyckte att det var svårt, Margret inte alls. De diskuterade lite fram och tillbaka men kom inte riktigt fram till varför de hade så olika syn.

Men jag tror att jag vet. Kanske inte i just det här fallet, men i många andra. Jag tror att problemet många har när de letar efter kandidater till något är att de letar efter någon som är annorlunda, till exempelvis kön eller bakgrund, men som har samma kompetens som de ”vanliga”. Alltså letar man efter en kvinnlig bergsingenjör eller en vissångare med invandrarbakgrund. Man har bestämt på förhand hur personen ska vara, och sen börjar man checka multikulti-boxarna.

De människorna finns naturligtvis. Det har ju inte minst Rättis visat de senaste två åren (grattis förresten, har glömt att säga det!). Men de är ofta få, och kanske skjuter den här typen av tänk ibland över målet. För grejen med att rekrytera blandat är väl att folk ska vara just olika? Om man definierar sin idealperson utifrån en typisk manlig/kvinnlig/svensk ram spelar det egentligen inte så stor roll om man hittar en person med avvikande kön eller etnicitet som lever upp till kraven. Hen kommer ändå vara ganska lik de andra man har rekryterat.

Kanske är det då mer intressant att bjuda in en HR-chef till bergsingenjörernas konferens. Eller vidga temadagen från att handla om visor till att handla om traditionell musik. Då löser man problemet med likriktningen samtidigt som man får en mer spännande och oväntad diskussion.

Kanske är det därför Margret har så lätt att hitta de människor hon behöver. Kanske tänker hon mer på målet än på definitionerna? Jag vet inte. Men jag vet det här: Om man vill prata med en kvinna som har vunnit platinaägg finns det två att välja på. Men om man vill prata med en kvinna som kan inspirera folk till att göra bättre reklam finns det tusentals. Kanske handlar det inte alltid om att förfina metoderna för hur vi letar. Kanske handlar det om att sluta leta efter sånt vi ändå inte kommer hitta, till förmån för sakerna som finns rakt framför oss. Kanske ska vi inte vänta tills förskolläraren är statsminister innan vi bjuder in henne till morgonsoffan.